mujeres al borde de un ataque de nervios

mm.
idag har jag suttit och läst i solen utanför ett sjukhus i tva och en halv timme.
gratit i ett omklädningsrum pa mango för att jag är sa ful och tjock.
köpt en flaska gin och tänkt att yes. kanske jag aldrig mer vaknar.
sen gratit mer.
och skämts för det.
man grater inte ostraffat pa allmänna platser, faktiskt.
men jag är för fan vuxen (hahah) och gör väl som jag vill. grater floder om jag känner för det (ja tack.)
och fanfanfan ocksa att hetsätning faller sig naturligare för mig än anorexia, ju mer jag tänker pa att jag borde sluta äta fyrahundra chokladkex om dagen, desto längre ner trycks min botten. det här har aldrig varit ett problem innan, vad är det som händer? jag känner mig sjâlv svälla as I write och det finns ingenting att göra. inte ens hetspromenera sig fram längs boulevard haussmann hjälper egentligen.
varför är det sahär? och massa andra varför; stormar det? grater jag?
det är oändligt till nästa fredag och nu är det som jag inte star ut.
som att jag skriker efter dig. hela kroppen vralar.
fast jag har ju gin och tonics och om det inte är idag jag borde flyta ut över ett golv och sedan bli liggandes vet jag inte när annars.
längtar sa mycket efter dig.

20.51
mm. gin och tonic.
det har slutat regna, och jag har slutat grata och det viktigaste som kommer efter regn är ju faktiskt uppehall.

21.23
hade ju förövrigt lite hoppats pa ett passande response.
fast eftersom det är dags att typ klä sig nu hinner jag inte tänka pa det.