you just keep going to the bathroom always say you'll be right back.

minns förra julen da jag vägde fyrtiatta kilo och det var sa länge sedan.
att jag inte kommer ihag skillnaden.
men vet iallafall att det inte är poängen.
nu känner jag min kropp.
när jag gar. som om den studsade runt mig. gör den det? jag är inte objektiv och det känns ju faktiskt som det. vad man vet är en helt annan sak. irrelevant. heter det.
i nyporna.
och ingenting kan verka viktigare.
allt borde.
och aldrig är man sa tvungen att äta sig full av socker som när man tänker att man inte ska. känner med händerna och säger till sig själv att man inte vill. att jag är sjukt trött pa sött. att ingen faktiskt vill äta en 200g pase gelégodis. pa en gang.
och sen ga ga ga och angra och imorgon är en ny bättre dag full av sallad.
eller vad fan som helst.
och det är sa jävla töntigt, de flesta har vid tjugoett vuxit ur sadana här issues, speciellt om man aldrig riktigt handlat pa ingivelserna. bara lekt tanken.
men jag däremot, jag vägrar ge mig.
som om jag bara förberett mig för den stora dagen, som om det bara är en tidsfraga innan.
och har inte ens den goda smaken att helhjärtat inte vilja.
vilket far mig att undra om jag fastnat i nagot slags pubertalt idiotmönster.
om jag är en idiot?

21.35
haha.
som om jag nagonsin tvivlat.
totalt cp.
men det blir bra, sen efterat kan jag publicera ett brev här där jag förklarar att jag hit rock bottom men inte försöker spela offer.
att jag hädanefter ska ta en dag i taget. vara tacksam för vad jag har.
efter gatt igenom festa utan trosor och krasha bilen fasen. det blir roligast. saklart. rehab verkar skittrist. bara gudtjafs överallt. som om han nagonsin lyft fingret för nagon. möjligtvis at.