no way of knowing, what any man will do.

mitt huvud värker.
och det känns som om jag inte finns.
smält bort under den franska himmeln, ut över de parisiska gatorna.
med smutsen och det äckliga rännstensvattnet.
huvudet bultar för mycket för att resa mig och ga och det finns ingenstans som lockar mig.
allting smakar aska, allting är trist.
jag vill inte laga mat för jag känner inte för att äta.
men vet att det snart är dags, ända.
lägga mig, inte sova, inte slösa bort soliga dagar, räknade timmar.
inte ha trakigt men inte roligt heller.
aka fast stanna.
göra och lata bli.
ah sadant waste att slösa ord jag borde ägna större eftertanke pa sa triviala saker som tristess.
men jag brinner av längtan efter, efter att brinna av längtan att göra alla de saker jag inte har nagon lust med.
göra.
och hur kommer det sig att man tappar lust.
finner sig staendes inför att behöva erkänna att allting känns urvattnat och inte veta varför, inte ut och in som vanligt, ingen mirakelkur. ingen bot.
inget banka huvudet mot väggen.
inga häftiga utspel. inget skrikande.
och ordet som retas med mig är passion.
ordet som vägrar infinna sig.
känslan som uteblir.
och jag vridervänder i sängen tusen ganger, klia sig fast det aldrig kliat, dricka vatten man inte vill ha, räkna far tappa bort sig, lata faren springa som de vill.
när jag var liten försökte jag tänka pa absolut ingenting, tömma hjärnan, men utan undantag började jag förr eller senare tänka pa isbjörnar.
berätta trista anekdoter, inte ens orka skratta urskuldrande, köpa pocketböcker att stoppa rakt in i bokhyllan, klänningar att bära en halv gang. fortsätta fantomklia sig. stilla önskemal som aldrig funnits.
och hela tiden veta att det finns en nyckel som laser upp dig, det perfekta ordet, en regnig dag, en solig, en nutellacrepe med banan (fast den blir antagligen bara celluliter och daliga tänder.)
jag har för fan vant mig vid ett bergochdalbanekänsloliv och nu, nu är allting jämntrist.
vems fel är det?
att passionen runnit ut genom ett hal i botten och jag bara vad hände?
mehhhhh. come on!