this poison must be harmless, my body is still warm.

jag drömmer om att möta den handiabled (eller vad det är för nagot människorna med hjärnan i knänen försöker lansera sig sjäva som den här veckan.) person som kläckte den magnifikt värdelösa idéen att kassorna i franska mataffärer ska vara tva millimeter langa.
det finns tva tusen stycken, men eftersom utrymmet är sa minimalt far knappt ens en normal matkorg plats, än mindre en fullastad veckohandlingsvagn, sa oavsett vilken kassa du väljer, kommer du alltid alltid fa lov att köa.
djävulens pafund.
sta och lida dig igenom sällskapet av skrikande barn, irriterade mammor, suicidala kassörskor, misstänksamma biffiga vakter, hunger och den stillsamma paniken som kommer krypande som en slags kär gammal vän.
visualiserandes hur du sveper ner alla blandade varor i (de värdelösa men gratis) plastpasarna sa att kassörskan kan fa fortsätta med sitt jobb, att blippa in summorna och stoppa undan sitt jävla sudukopapper sa att du kan fa komma därifran nagon gang, det enda i hela världen som betyder nagonting.
om jag träffade honom skulle jag säga att par väl valda ord pa det gemensamma spraket vald, kanske krossa den patetiska lilla hjärnan i knäskalarna för att han flera ganger i veckan kastar bort min tid.
hora.