03.23

sverige.
det känns märkligt.
inte bara för att det är tomt på gatorna och så mycket öppna ytor, så lite stora hus, så ren somrig svensk luft utan även för att stan är så liten. att varje dag promenaden hemmifran ner till etienne marcel i princip tar mig hemmifran till möllan här. och sen tar det slut. vart ska man gå efter det? till limhamn? vända och gå tillbaks igen.
för att allt är så billigt, för att jag måste vänja tillbaks mig till ett svenskt tangentbord, att sova i min egen säng, tillsammans.
allt är lite som en utflykt och så, vips, har jag plötsligt blivit hemlös igen.
som våren 2005 när jag bodde i kassar som jag förflyttade mellan mitt flickrum och det snuskiga kollektivet på simrishamnsgatan och daniels härliga ockrasvampade rum.
inte bo, bara vara tillfällig. tillfälligt där, tillfälligt här.
men det gör ingenting.
malmö har en slags charm, om än bara av nostalgiska skäl och det känns fint att vara här. jag tillochmed log igår på tåget när telefonen signalerade att jag kommit in på svenskt vatten, ett tåg som jag förövrigt plankade.
det känns precis som man har råd att vara sådär generöst överseende som man kan vara när någonting bara är ett tag.
det gör ingenting om det regnar. om jag har varit i alla affärer jag vill till på en förmiddag. eftersom det inte så värst långt bort finns en ände, och efter den änden finns en till och sedan är det ruta ett igen och ny plan, nya ideer.
hunnit äta på hai, dricka jordgubbs daquiri på debaser och dansa. och handla. på hm. ahhh.