saturn makes your mind brake in pieces.

igår somnade jag i solen i pildammsparken. innan dess hade jag somnat på sängen hemma, med huvudet i fotändan, mot den öppna balkongdörren och brisen utanför, samt en gång ute på balkongen, med huvudet lutat mot räcket och "jag är allt du drömt" i knät.
på sistonde har mina vanor varit nästan kattlika, jag somnar överallt. närsomhelst. efter frukost, innan middagen. måste omedelbart avbryta allt jag gör för att sjunka in en komaliknande slummer. när jag vaknar har jag förudmjukande nog alltid saliv på kinden och om jag har otur, på handen. det är äckligast.
poängen är att jag inte vet om det är normalt. kanske lider jag, som två miljoner andra svenskar, i hemlighet av sömnsjuka?
man kan inte skylla på siesta när temperaturen pendlar runt 15 grader och regnet smattrar mot fönstret.
kanske är det dags att uppsöka hjälp. hahaa. så att jag kan lösa problemet till nästa vår, med lite tur ska man väl kunna få en läkartid om åtta månader, give or take.