to be young, dumb and covered in cum.

det är ju inte bara så att det blir tråkigt att blogga.
att det är framför datorn inspirationen tryter, skon klämmer.
det är hela livet som känns som en blöt strumpa.
som du inte får ta av dig.
som du inte kan ta av dig. kanske finns inget ombyte, kanske når du inte dina egna fötter eftersom du inte orkar lyfta huvudet ur sängen.
det är inte så viktigt, poängen är fukten som klibbar fast runt dig, suger tag.
att det känns som om den blöta strumpan äter sig in genom huden.
och att man bara känner det hända. inte gör något.
man orkar inte vara inspirerad, inspirerande, inte kreativ, rolig.
inte tycka om ens, kanske speciellt, triviala saker som middag och film.
absolut inte om vart man ska gå, vad man ska göra.
hur ska man kunna veta när alla alternativ verkar lika tråkiga.
jag är van vid att vara slav under mina nycket, men den här, när kroppen och hjärnan går i kollektiv strejk och slår bakut är den absolut värsta.
jag föredrar vansinnesdepression, oförklarliga vredesutbrott och gråtattacker framför att som nu, likgiltigt betrakta världen och känna som om ingenting någonsin igen skulle beröra mig.
såklart. vilket cp skulle inte.