we've all been changed from what we were, our broken hearts left smashed on the floor.

varje kväll hänger ett gäng, om jag ska ge mig på en kvalificerad gissning, femtonåringar på min gata.
de sysslar med sådant femtonåringar gör.
åker moped.
pratar i mobilen.
dricker och röker.
skrattar hysteriskt och försöker övertyga varandra om att det är just mig du borde hångla med ikväll.
det är lite synd om femtonåringar. och om sextonåringar och fjortonåringar.
man vill, men det är så lite man kan.
inte gå på klubbar och spelningar, umgås med äldre vänner, vara med där roliga saker händer.
det är lustigt att i en värld som dyrkar ungdom så mycket, är ungdomarna själva inte speciellt uppskattade.
det finns ingenstans att ta vägen och där man är är man ivägen ändå.
nästan oavsett om man tillhör den störiga, högljudda sorten eller inte.
så det finns inget val, man blir så illa tvungen att hänga i sunkiga replokaler eller garage, desperat luska ut vems bekanta bekant som har fest och om man kan komma, fibbla med falskleg gjorda av tejp och plastlaminat och med hjärtat i halsgropen ställa sig i kön till kb.
är bilden på den blonda flickan som väger 20 kilo mer än dig verkligen du?
ehh....jaa. såklart.
rabbla falska personnummer fram och baklänges och på nåder kanske komma in, fast oftast få vända hem när vakten säger nej.
samtidigt som dina kompisar garanterat kommer in.
ahh.
tonåren.
vilken total misär, varför ska man glorifiera det för?
rebenschoppen man varit tvungen att handla i någons lägenhet och som sedan ska drickas i en svinkall park trots att det hunnit bli oktober, alla man känner är skittaskiga och egentligen hatar man alla man umgås med, men då verkar det inte finnas något val.
man måste vara kompis med tjejen som stal ens kille, alternativet är att umgås med sina föräldrar och titta på tv på helgerna.
vilket kanske i retroperspektiv inte hade varit så dumt att ägna sig mer åt, men som då hade tett sig som ett skämt.
så fast att jag lekt med tanken att ringa till polisen, så tror jag att jag låter bli.
det är svårt ändå.