I don't know why nobody told you how to unfold your love.

jag tar steg, gör framsteg.
känns ju bra och så.
kryssar av den oskrivna listan och håller hårt i pengarna.
ska kanske skriva en artikel.
asssistera med reflektorn vid ett cocorosie fotojobb.
har bitmärken över hela kroppen. rödlila.
åkte till porte maillot igår med, handen på hans lår och while my guitar gently weeps.
idag regnar det inte längre, kanske är det tillochmed varmt.
jag tycker att det är svårt att förstå att vi träffats, såklart, att ha universum på sin sida så där.
hur är det möjligt och vilka är oddsen, marginalerna för att jag skulle vara där och han skulle vara där och han skulle se mig och vi varandra och lyssna på vad vi hade att säga och tycka att...vänta.
och så vänta.
och vänta.