jag har varit så ledsen de senaste dagarna att jag nu känner mig alldeles mjuk, trög. allt jag orkar och förmår få ur mig är "heeej.." men allt ryms åandra sidan i det hej:et.
all vånda och all lättnad.
och huvudet blir lätt och innehållslöst men ack så mycket skönare än tegeltungt av gråt och snor och det stiltje som råder där i mellan. att ingenting kan väga så mycket, who knew?