in an ocean of noice I first heard your voice.

och varför skulle jag till paris nu igen? hur var det egentligen, vad var det jag trodde ska finnas där som jag inte hittar här.
förändring är fienden och jag vill inte lämna min säng.
det handlar inte om vad jag tror mig hitta. det är en fråga om miljöombyte. som om det är en bra sak.
att lägga hundra mil mellan sig själv och allt man älskar.
kanske växer kärlek på avstånd, kanske får den uppmärksamhet och stormtrivs i skepnaden av ett hål i hjärtat.
love is all you need blir sant först när dess föremål finns i andra länder, allt annat plötsligt mindre viktigt, längtan får växtvärk sakna och älska och det blir svårt att äta och man kommer tänka på tiden som borde lagts på annat. på att ta vara på. det som man frivilligt avsagt sig.
är det inte lustigt?
och nu måste jag åka om fyra timmar, fyra och en halv. om någon vill skjutsa mig till kastrup är det okej, faktiskt välkommet.
sov bättre inatt än på länge och vad kan det betyda? det hade känts bättre om jag legat sömnlös och nu, nu börjar panik nosa mig i hälarna hur ska jag hinna, hur ska jag hitta, hur ska jag kunna trivas och leva utan det som är viktigt för mig.
och att det kommer gå bra och fungera utmärkt känns inte bara skönt. varför envisas man med att försöka mäta kärlek i smärta? va?
helvete och fan och skit och piss och fitta och kuk och hora och jävla och kiss och bajs ochsåvidare.
jag vill förstås inte åka ifårn dig och er. och sa gör jag det. för min skull?