we can't find you now but they're gonna get their money back somehow.

oh min gud, tjejen på omslaget till nya numret av bon har så snygg ögonmake att jag dör. att det känns som om jag inte kan leva om inte jag också får se ut så.
så måste färga och klippa håret, operera tendens till uppnäsa och införskaffa flytande eyeliner. vilket blir det första och enklaste steget.
ibland tänker, eller mest känner, jag att mitt ansikte är för stort, och speciellt att min profil är för bred. vilket förstås innebär att mitt huvud är för stort och därmed också hela min kropp. jesus, vad ska man behöva få göra för att vara en väldigt petite flicka på en och minst 75 around here egentligen?
det finns inte ett moln på himmlen, det är obscent varmt och jag läser on beauty på balkongen, trots att jag inte alls hyser varma känslor för zadie smith egentligen. det där tokroliga med ett färgstarkt, överviktigt, mångkulturellt och lite farsartat persongalleri tycker jag gör hennes romaner lite vulgära. grovkorniga.
innan så åt vi också brunch i solen på coffee maniac. yoghurt med honung, frukt, brie, äggröra, bröd, pannkaka, sirap, nutella och sallad. varje gång jag är på gamla väster känns som en utflykt till min barndom. klasskamraters föräldrar, syskon, gamla bekanta till mina föräldrar, ingenting förändras någonsin och närsomehelst kommer jag se mig själv på väg till skolan iklädd en lillgammal klänning från fågel blå eller harmoni barn.
i nutiden har jag däremot på mig en nyinköpt stickad cremevit klänning från rodebjer och snart kommer jag klippa mitt kontokort.
plus att jag har 95 timmar kvar i sverige. vad ska man säga om en sådan sak?