I'm still not sure if there's some better place I should be heading towards.

och vad det skulle vara. om. isafall.
jag är för gammal för att vara inneboende och ta hand om barn.
jag är bara tjugoett.
ett ar äldre än lindsay lohan, inte för att det hör hit, men fortfarande.
för ung för att känna sadan angest över hur gammal jag hunnit bli.
och skuldkänslorna hopar sig och imorgon ska jag bli bättre och göra mer, allt. men precis som när man har för manga läxor slutar det med ingenting gjort. igen.
dagarna flyter bara undan och sen är de inte mer.
allt det här med att växa och ta ansvar och ta. ta. inte fa.
jag gör bara utflykter in i vuxenvärlden.
resten av tiden har jag ingen aning om vart jag befinner mig.
jaha.
och sa är det lördag och det finns ingenstans att dra sig för att slicka saren (vilka sar?) bara att sta ut med sig själv och jag angrar ibland allt jag gjort och allt jag är och vill gärna ge vadsomhelst för att byta mig mot nagon annan. tack. bara den nagon andra inte är tjock och ful och äcklig. men gärna dum. gärna sa dum att det inte finns nagon potential att uppfylla. gärna sa dum att man slipper fatta vad som händer. sa man blir medicinerad. eller nat.
ahhh.
självhat och självömkan i en vidrig blandning.
tack och hej.