kiss me it will heal but it won't forget.

nu är det tråkigt igen.
att skriva.
och allting.
läsa. finnas. vara.
det regnar nästan utan uppehåll och spolar allting bort. hur är det meningen att man ska reagera, orka leva? och det har egentligen ingenting med regnet att göra, utan alls. överhuvudtaget, hur ska man? kunna. när allting är cirklar och ingenting verkar riktigt.
jag har så låg toleransnivå.
mot tristess. så kort stubin. med tristess.
att jag ifragasätter min, mentala hälsa?
att det inte verkar långsökt att explodera, ta en idiotisk fråga en bortglömd frukosttallrik too many och sedan bara eld och glassplitter och hej eternity.
jag kan undra om det är mig själv jag har så svårt att komma överens med, sen tänker jag buhu, get a fucking grip. jag är tjugo plus mogen som fan och det är för sent och för tidigt med existentiella skitfunderingar och ångest och vem är jag vad betyder allt och det här är tydligen den gyllene åldern för knulla och fest och kul och kompisar och så vidare, vilda infall och spontanitet. jag är inte riktigt säker på att jag vill ha roligt, kanske är det överskattat. kanske är det viktigaste lidandet, speciellt för konsten, jag borde fälla persiennerna och plåga ur mig en femhundrasidig roman och gråta blod varje dag. känna att jag finns.
sluta ringa, sluta svara, sluta äta sluta dricka sluta allt och leva på geniositeten som dryper ur mina porer, ljuvligare än honung.
speciellt sluta svara på tilltal.
allt jag vill är att leva en hemingwaysk tillvaro i sydfrankrike, i ensamhet. bara champagne och ost och bröd och hårdkokta ägg och saltvatten och sandstrand och solbrändhet. röda axlar. svala lakan. kanske eventuellt casual sex på mina villkor med män jag aldrig behöver se igen men tillsist är allting man gjort ett tvång en bur, man blir kär men har redan huggit sina egna regler i sten och måste försaka all lycka och all möjlighet att leva ett fulländat liv. sedan står man där igen buhu, jag är en idiot jag hatar mitt liv jag vill dö.
ibland kan jag bli lockad att tro att jag har alla kort på handen men låtsas att jag inte kan spelet.
eller, om vi struntar i de löjliga metaforerna, att jag vet vad jag borde göra men vägrar. om och om och om igen.
vägrar söka utbildningar trots att jag dör efter att sätta mig i skolbänken. tillexempel. ett exempel.
fast det vill jag naturligtvis inte tro, att jag skulle kunna ordna allt genom två tre snabba drag och sedan happily ever after. jag vill famla i mörkret ifrågasätta fel saker tro och sedan tro något annat.
för att sanningen kan vara det tråkigaste av allt tråkigt.
så det blir mer, nicka och le. tills det går över. för det gör det. tristess.