I did everything, everything I wanted to.

och så måndag igen.
egentligen betyder ju inte tid någonting för mig, förutom att det blir helg eller en dag närmre paris. eller att daniel slutar jobbet. annars är det block som väntar på att bli fyllda. vakna halv nio, ligga i sängen tills kvart i. ta del av nyheterna. se ett avsnitt av sopranos, äta frukost, lägga en bit pussel eller två, nu är klockan tolv, duscha, klä sig?
det är konstigt att inte göra någonting.
allt går så mycket långsammare. att vakna, välja kläder.
för att det inte finns en tid att passa.
och när man har det, går det åt helvete.
man glömmer datum eller så kan man lika gärna göra det imorgon.
inga rutiner, ingen disciplin.
halvt sinnesslö flyter jag i min egen bubbla och roar mig med det som dyker upp på vägen.
läsa jalouse på balkongen. slå upp "grippe" = influensa.
tar fasta på tvättiden.
hänger upp min vecka efter den.
kan inte vakna i falserbo på onsdag, åka dit innan eller efter?
och ibland ett kreativt infall och skriva tills rummet upplöses, sluta först när världen kommer tillbaks, materialiserar sig.
på det hela är det inte så dumt, egentligen.
jag blir bara rädd ibland att jag gör mig för bekväm.
att det blir omöjligt att rycka sig i kragen.