someone turn me around can I start this again?

en annan sak är att mitt hjärta är alldeles mjukt och varmt och fullt av kärlek.
så att man både vill somna och vara vaken.
tillfreds, fylld av ro och längtan och skratt och bara rastlöshet i alla lemmar och utmattning och lycka och full av kyssar och ren, genuin glädje.
glädje över att vara nära och ibland över att vara långt bort och längta hem, tillbaks. till dig.
ibland glömmer man det. jag gör.
och sen kommer jag ihåg igen. och vill bara vara nära, närmst. och knappt det räcker.
vara innuti din hand istället för att hålla den, tränga genom huden och in i det som ligger bakom, vävnad och blodomlopp och finnas i syret i dina celler och pumpas genom dig, vara dig.
det är lustigt att kärlek är så mycket och så motsägelsefullt, ilska, glädje, man gör varandra ledsna och illa och gottgör det igen, bråkar om de små sakerna, om de stora. och blir överjordiskt, otroligt lycklig, fullkomlig, hel, över desamma.
ibland vill jag krossa ditt huvud med en hammare eller mot en trottoarkant eller i dörren.
ibland kan jag tänka på hur varm din kropp är bakom min rygg och hur du alltid doftar gott och en känsla av nästan oförskämd glädje och absolut lycka sprider sig som värme innuti mig.
jag kan känna hur hjärtat nästan stannar för att det inte vet vart det ska ta vägen med all kärlek som väller ur det.
ibland är den omväxlingen fantastisk, ibland oroar det mig att känslor är så okonsisa, nyckfulla, att man aldrig vet hur de ska se ut i förväg.
som om att jag är rädd att en dag vaknar man och upptäcker att de är någon annanstans.
att det man vill inte finns där.
men vad är det å andra sidan för sak att tänka på.