you love until you don't.

jag har vita trosor för att locka fram perioden.
och det, det är allt jag kan säga om mitt liv just nu.
hej och fucking hå.

vem, oh vem, har så mycket smutstvätt att de behöver utnyttja alla fyra timmarna i tvättstugan?

frenchy, I'm faking.

jag gör ansatser, jag lovar, men de kommer ingen vart.
jag reflekterar på andra ställen och på andra sätt istället och när jag sedan sätter mig framför datorn verkar det så väldigt irrelevant att ta upp samma saker igen.
särskilt som reflekterandet minskar i samma takt som temperaturen ökar och jag parkerar mig bakom ett träd på ribban och kapitulerar för solen, låter den omsluta mig liggandes på rygg med betande gäss omkring mig.
nästan perverst livsnjutande med melonsaft rinnandes över naken solvarm hud. som sedan sköljs av i perfekt tempererat vatten och mitt hår är långt nu för tiden och rör sig som maneter med varje simtag.
vidare köper jag platta persikor och färsk spenat och sparris och sharonfrukt och vattenmelon och aprikoser och färsk gullök och zucchini, de senare sauterar jag med färska örter och äter med buljongkokt råris och riven parmesan och olivolja. i solen på min balkong på tionde våningen. och ett glas vinho verde.
och fick ett mail från odeladi odeladi hoppsan från förra helgen nyss, och jag biter mig i läppen. i en slags festlig och avslappnad spänning, kombinationen! hör av dig när du kommer till stockholm tycker han, och det tycker jag också.
så passade på att diska på en våg av självförnöjelse, och har köpt nytt porslin, två små koppar med två tillhörande fat, att dricka starkt kaffe ur och äta bakelser på. guldkantade. kopparna har fot, på gränsen till oanvändbart sköra.
sammanfattningsvis, la vie est trop belle.