the change in your face when anger shows.

jag har hela dagen trott att det var den första augusti idag, när det egentligen är den sista juli.
monumental skillnad. oerhörd.
tid kan spela dig sådana spratt.
lite störigt att jag trodde att jag bokade tvättstuga imorgon, när det är först på torsdag. tvätta. när jag är rik ska någon annan tvätta åt mig. förutom mina underkläder, way för privat.

it was acceptable at the time.

drömde inatt att jag stövlade in i annas sovrum när hon låg med nån mörk, långhårig kille. såg ut som patrick.
och vad ska det betyda då?

every spark of friendship will die without a home.

ska jag hårdkoka ett ägg?
eller skruva upp volymen?
jag rockar dianne idag. det är aldrig ett dåligt beslut.
men det borde finnas fler saker att säga.
fast jag hatar att, eller när, människor tycker om allting, tycker hit och dit om allt möjligt, uteslutande sådant som inte rör dem överhuvudtaget.
det är inte bitterhet, men hur oartigt är det att påpeka för en främling hur fult det är med glasögon, off the fucking charts.
så är det jämt.
eww, fula byxorfulthårfultansiktefulafötteräckligbajsdoftfrånmunnen.
jag tycker samma sak, men jag säger det aldrig (oftast) så personen ifråga hör (med avsikt). idiots.
tyck mindre. lär er mer. som oscar wilde så fint sa att det är bättre att hålla tyst och låta folk tro att ni är dumma än att tala och bekräfta det.
sådana saker, hur svårt är det att skaffa sig en aning, eller hyfs, the next best thing.
allt blir så mycket enklare och bättre om alla lär sig använda det sociala glidmedlet artighet.
ursäkta.
ingen fara. inga sura miner. inga kulor i huvudet.
det är bara barn med sina outvecklade överjag som inte fattar det där, som inte kan kväva impulser att tala om för världen att fröken luktar svett. att tanter är tjocka och deras bröst hänger vid naveln. att din nya frisyr är ful. att maten smakar sko.
vuxna som gör likadant är inte "ärliga" eller "rättfram" utan okänsliga, egofixerade jättebäbisar. fy fan.
kanske värst är de på krigsstigen, som inte vill acceptera ett ursäkta utan går omkring beväpnade med det tunga artilleriet, dag ut och dag in, väntandes på en oförrätt. att ställa till en scen.
högljudda och äckliga, tolkar yttrandefrihet som rätten att säga vad man vill, till vemsomhelst, närsomhelst. bara för att det passar dem bäst.
jag skakar av ilska. väx upp.

while you wait in line we just enter the place.

igår var jag på debaser.
efter att jag uppdaterade podden och nu kräks jag inte i munnen varje gång jag får syn på den.
på debaser var det kallt och varför har de inte infravärme mot varje sittplats?
jag skiter i den idiotiska dörrpolitiken as long as jag kan bibehålla normal kroppstemperatur.
sen orkade jag inte vara ute längre, längtade bara hem till daniel och att få ligga bredvid honom och ha handen på hans arm.
det var igår det.
ikväll ska jag se morden i midsummer och temporärt åldras fyrtio år.
mmmmmmm!

I can't shake this feeling I've got, my dirty hands, have I been in the wars?

det bästa är när man inte legat på kanske en vecka.
huden blir elektrisk.
man kommer om någon tittar på en och en förvillad beröring i farten belönas med valfritt orgastiskt läte.
en iaktagelse.
en annan iaktagelse är att om det åandra sidan gått för lång tid, säg en månad, kommer man över sextröskeln och kroppen blir enstörig.
typ, rör mig inte.
då måste man övertala och tvinga den till förnuft.
kom igen nu, var en good sport. take one for the team.
kanske underlätta med lite prepwork.
en annan grej är att jag skulle ta handkräm men sprutade ut alldeles för mycket. det landade som en sats i handflatan, skitäckligt och jag var tvungen att smeta av hälften i papperskorgen. det ligger nu på den svarta sopsäcken och ser, förstås, ut som cum. det måste vara något fel på den.
min inpackning ser förövrigt också ut som det, känner mig så jävla kluven varje gång det är dags för hårvård.
vill ju inte att det ska bli styvt.

god is still on my side.

hahahahaha.
det slutar regna i samma sekund jag slutar.
nu ska jag sälja grejer.
kanske själen.
peace out.

I've tried my luck with you.

igår såg vi sunshine, jag och daniel.
fast först låg jag och solade naken på balkongen några timmar. nej, skämt åsido, jag hade trosor från agent provocateur. det har jag jämt.
läste anna "tillsammans är man mindre ensam" gavaldas jag älskade honom, dumt av mig att göra det på svenska, men so what. den är inte så bra. den här sommaren har fan harry potter varit den litterära höjdpunkten, what's up med det?
undantaget, den danska boken med de lysande recensionerna var way för lång, handlingen bar inte för typ 550 sidor och den var långt från så finurlig som författaren inbillade sig, helt förutsägbar trots den något virriga ploten och karaktärerna är störiga. luftslottet som sprängdes saknade motgångar och intrig, som om den bara var det fristående slutet på tvåan eftersom den om det hade varit i samma bok hade den blivit över tusen sidor och lite för maffig för den breda publiken. vad har jag mer läst den sista tiden? out of africa? tror jag slarvat bort den någonstans. i en låda kanske.
befinner mig i en litterär kris. om inte elisabeth rynells hohaj (vad är det för namn?) levererar drar jag ett täcke över huvudet och lägger litteraturen på is.
men, sunshine.
shit vad märklig.
old school och arty i en salig blandning. svinweird. med cillian murphy. vet inte vad jag ska säga, funderar på saken.

it's a minor disaster.

fast det var inte sant och det var inte sant för i lördags köpte jag vinrödbruna bruno magli pumps på myrorna för 200 pix och de är perfekta. perfekta! hot!
och så var det drama och dans och killar som bokstavligt talat stötte på mig och en som tisslade som en trettonårig tjej med sin kompis om huruvida han skulle fråga om jag ville dansa eller inte.
ehh.
ursäkta, får jag lov?
hur tänker man?
när jag dessutom råkar sitta bredvid honom och hör vartenda ord.
ibland känns det som om jag brinner upp inombords av raseri för att alla är så hjärndöda och cp i huvudet.
det gör mig också ursinnig när asskitfula killar tror att, vadå, de ska blända mig med sin personlighet? hypnotisera mig att ligga med dem?
som om att de inte ens fattar att vi spelar i olika ligor. christ.
kanske tycker de att det är värt att chansa.
vilket jag borde kunna tycka är beundransvärt men såfort någon med ett ansikte som elefantmannen kommer fram och stönar ur sig en torftig icebreaker vänds all välvilja till aggressivitet och mina knytnävar blir helt vilda inuti.
eww.
fast det var roligt ändå, mehdi var söt.

with my skills, love was going okay.

jag får hjärnblödning på min ipod.
den känns som de sista godisarna i en godispåse, skitäckliga. man fattar inte vad de gör där. varför man valt dem.
så är all musik nu. varför skulle jag vilja lyssna på cocorosie eller interpol eller bright eyes eller css eller brian jonestown eller daft punk eller fionn regan eller elvis costello eller arcade fire eller gza eller någonting annat. när allt bara är crap anyways.

....

Tio första

Första bästa kompis: anna
Första bil: min första riktiga cykel var iallfall en vit-rosa sak. det var en stor dag när pappa plockade av stödhjulen.
Första kärlek: jag antar alex. fast det tar egentligen emot.
Första husdjur: mysan och lizzy. en svart och en gråmelerad cockerspaniel. vi gav tillbkas dem till mormor och morfar sedan och jag blev aldrig densamma.
Första semester: något av sommarloven i sundsvall. utrikes kanske någon charter till kanarieöarna med mormor och morfar. första resan själv gick till isle of white mellan åttan och nian. ringde hem och grät varannan kväll. min rumskamrat, ett år äldre än mig, bajsade på sig en kväll. true story.
Första jobb: sorterade papper för pappas räkning. sedan jobbade jag på café.
Första köpta skiva: kommer inte ihåg. den första skivan jag fick var brainpools painkiller, gick i trean. möjligtvis fyran.
Första riktiga kärlek: alex. eller?
Första piercing: ha.
Första konsert: kent på mejeriet i lund. hagnesta hill turnen. köpte en röd t-shirt.

Nio senaste

Senaste alkoholdrycken: en staropramen, as we speak.
Senaste bilfärd: skjuts mellan mamma i västra hamnen och mig i slottsstaden för tre veckor sedan.
Senaste filmen du såg: la haine
Senaste ringda telefonsamtal: anna tegler, för en och en halv timme sedan.
Senaste bubbelbadet: christ, förra gången jag var i hamptons. tre år sedan?
Senaste spelade cd: justice, cross, igår.
Senaste kyss: igår.
Senaste gången du grät: i tisdags, när jag läste kapitlet om snape i senaste harry potter.
Senaste måltiden: tamnack thai igår, nummer sju. stark gryta med kokosmjölk,svamp, kyckling och..ehh...silantro.

Åtta har du nånsin

Dejtat en av dina bästa kompisar: nej
Blivit raggad på av bra kompis flickvän/pojkvän: lyckligtvis inte. fast jag märker iofs sällan sådant.
Blivit kär vid första ögonkastet: inte kär, men intresserad.
Fastnat med blicken i någons urringning: haha, ja.
Fått ditt hjärta krossat: oh yes.
Haft ett one night stand: nej.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: nej.
Busringt till någon: mm. en gång ringde min kompis morris och jag och sa att vi hade hamburgare på fötterna som vi inte fick bort. det var dock inte igår.

Sju saker du har på dig just nu
1. svarta leggings, hm.
2. vita tennisskor, bensimon.
3. röda spetstrosor, agent provocateur.
4. vit klänning, hm.
5. karamellfärgad skinnjacka.
6. svart pashmina sjal.
7. bikini topp.


Sex saker du gjort idag

1. ingenting.
2. köpt skor på issue, efter sedvanligt velande.
3. velat köpa, men inte hittat någonting på hm.
4. beundrat mina korallfärgade naglar.
5. använt diorshow mascara.
6. pratat i telefon.

Fem favoritsaker utan rangordning

1. Mina skor, utan inbördes ordning.
2. Min päls.
3. Mina sängkläder av egyptisk bomull.
4. min skinnjacka.
5. god mat.

Fyra personer du kan berätta allt för

1. jag vet inte. zari?

Tre val

Blått eller rött? blått
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? omöjligt!

Två saker att göra innan du dör

1. Skriva en roman som blir publicerad.
2. lära mig fläckfri franska.

En sak du ångrar
att jag inte hade lite mer tålamod i gymnasiet.

I dance, whenever I get the chance.

nu är klockan två, nästan.
man får man dricka öl.
inte för att bli packad. för att rasta händerna.
så fina med sitt korallfärgade nagellack.
fötterna så söta i nya mishka stövletter. 70%.
himlen så erotiskt stormgrå, shake me not so gently.
pröva prada tendre och surfa nya glajjor.
för att man måste göra någonting.
skruva upp volymen, dela med av shuffle. dubbla glädjen.
tänka orgie.
tänka albin och jesper knullar varandra. för min skull.
tänka "en sådan ovanligt dum tanke."
tänka något nytt, fast att allting undflyr en.
försöka greppa vadsomhelst i förbifarten.
tänka på pengar, fler översättningsjobb = mer cash.
flygresor till exotiska destinationer. lyx och överflöd. stickande solbränd hud och sammetssvarta nätter.
tänka mer på alkohol, nu är klockan två och timman är slagen, gå till kylskåpet, förundras av alkoholhaltigheten, förföras.
dricka direkt ur flaskan.
älska prada tendre, det är den jag vill ha! också.
och mer då? vart finns internets reor? vart ska jag beställa en ny handväska och dömma mig själv till sömnlöshet. en balenciaga. eller ysl. miu miu? chloé. komplettera den lilla chanel:en. en slags lekkamrat, eftersom lika leker bäst.
jag minns när jag var yngre och shopping var lustfyllt, lämnade en med en pirrande känsla av tillfredsställelse.
nu försöker jag gömma påsarna i handen och stoppar dem längst in i garderoben tills jag glömt vad jag gjort.
när expediterna undrar om jag ska köpa föremålet jag tvångsmässigt fingrar på fräser jag tillbaks att "ja. jag tar det."
som om jag var tusen år och full av rynkor, en bortglömd åldrad trophywife.
och så byter vi till brian jonestown massacre och om ni inte sett filmen, dig, borde ni, precis som ni borde se daniel johnston and the devil, göra det.
okej, det är ingen ordning i mitt huvud.
men det är ju för fan fredag.

let's get this party started right, let's get drunk and freaky fly.

tid finns inte på kontoret.
det är en oöverskådlig oändlighet som sträcker sig åt alla håll samtidigt.
jag gör hemliga ärenden till toaletten och förrådet där jag sliter mitt hår och gör konstiga ljud.
raidar barskåpet. och trycker choklad i varje tillgänglig öppning.
tuggar naglarna och spottar fradga.
börjar tänka, hmm, internetshopping...
känna den brinnande lusten i fingrarna, vilja hyra eskortservice, tänka vadsomhelst men inte detta.
perez börjar ju inte uppdatera förrens vid två någon gång, och att sätta allt sitt hopp till honom är också ganska risky.
jag behöver backup planer, och helst ingenting som inkluderar oral stimulans.
mitt mål och dröm är ben som amy winehouse.
och dyra, dyra skor.

RIP.

igår läste jag ut harry potter.
kapitlet om snape tvingade mig att låsa in mig på toaletten för att mina tillfälliga kolleger inte skulle se mina töntiga tårar.
oh my god!
snape är min hjälte.
jag älskar honom.
älskar! fiercly, passionately...
gud, det var så sorgligt och fint och bra att jag trodde att min mage skulle självdö för att det gjorde så ont. jesus.
bara jag tänker på det snör bröstet ihop sig och tårkanalerna börjar arbeta febrilt.
efter det följde ganska många sidor där exakt vad man förutspådde skulle hända hände.
sedan kom epilogen, och det här är något av en spoiler, men att barnet var döpt till severus, efter den "modigaste man jag någonsin känt" fick mitt hjärta att brista igen.
nu vill jag skriva en fristående fortsättning som handlar om hur snape och lily i döden hittar tillbaks till varandra och lever happily ever after etc.

take me to your mansion in the sky.

saker som hänt:
jag drömde att jag sov över hos margret atladottir. hon hade två våningssängar i sitt sovrum.
två våningssängar liksom. vilken grej. tala om regression, hon bara, jag vill att alla mina kompis ska kunna sova över hos mig men ingen får sova i min säng.
med ingen menar jag kille.
tänk att komma hem till en kille och krypa ner i hans våningssäng.
godnatt. ligga påklädd och gråta ljudlöst för att man kommit hem till norman bates.
sist jag sov i våningssäng var när jag gick i trean på gymnasiet och spenderade tre vidriga veckor på ett youth hostel i cambridge för att skriva projektarbete om universitetet.
det var engelskt, komplett med sunkig grönaktig heltäckningsmatta jag inte vågade gå på barfota, chips på längden och tvären, fläckiga lakan och filtar man om man vaknade på natten och insåg att man nuddade dem kräktes lite i munnen. jag låg i underslafen, såklart, är man vuxen ska man inte behöva klättra till sin säng, och över mig huserade annie.
annie är ett kapitel för sig.
ni måste förstå att jag som tjugoettårig flicka är livrädd för extrakilon. ärligt talat är jag livrädd för att en dag få ett bmi över 18, men hey, det hör inte hit.
annie var gigantisk. hon brukade kravla sig upp i sin säng, hela konstruktionen knarrade och kved under tyngden och sedan satt hon där uppe och åt friterad kyckling. kentucky fried. i sängen! fatta som rummet stank.
jag vaknade varje gång hon vände sig i sömnen eftersom jag trodde att nu, nu är min sista stund kommen. nu går sängjäveln sönder och jag dör den mest förödmjukande död there is, krossad av en heffaklump.
jag hatade annie.
så enkelt är det. och jag skäms inte. hon var störig och hon var ful och hon var fet. och dessutom dum. det finns många historier. tillexmepel den på sturup, innan den fatala utresan till london, då det visade det sig att hon tejpat ihop sitt pass.
hahahahaHA.
hursomhelst tyckte annie att vi mobbade henne och en natt fick hon nog och samlade ihop sina saker och flydde hem till sverige.
jag håller inte med, men i den här frågan är jag heller inte helt opartisk.
poängen var våningssängar.
hate their guts.

there was a girl who talked to geese.

idag:
sorterat två decimeter post.
imorgon:
ingenting.
over all status:
mulet.

to be young, dumb and covered in cum.

det är ju inte bara så att det blir tråkigt att blogga.
att det är framför datorn inspirationen tryter, skon klämmer.
det är hela livet som känns som en blöt strumpa.
som du inte får ta av dig.
som du inte kan ta av dig. kanske finns inget ombyte, kanske når du inte dina egna fötter eftersom du inte orkar lyfta huvudet ur sängen.
det är inte så viktigt, poängen är fukten som klibbar fast runt dig, suger tag.
att det känns som om den blöta strumpan äter sig in genom huden.
och att man bara känner det hända. inte gör något.
man orkar inte vara inspirerad, inspirerande, inte kreativ, rolig.
inte tycka om ens, kanske speciellt, triviala saker som middag och film.
absolut inte om vart man ska gå, vad man ska göra.
hur ska man kunna veta när alla alternativ verkar lika tråkiga.
jag är van vid att vara slav under mina nycket, men den här, när kroppen och hjärnan går i kollektiv strejk och slår bakut är den absolut värsta.
jag föredrar vansinnesdepression, oförklarliga vredesutbrott och gråtattacker framför att som nu, likgiltigt betrakta världen och känna som om ingenting någonsin igen skulle beröra mig.
såklart. vilket cp skulle inte.

the saddest thing that I've ever seen were smokers outside the hospital doors.

det finns tankar men jag kan inte greppa dem.
det är för varmt.
ölen har stigit mig åt huvudet.
födelsedagsstressen har tagit ut sin rätt.
att jag vaknade klockan sex och inte kunde somna om.
it adds up.
en annan gång, dock. då. vänta bara.

the firefighters are so nice, I remember you as cold as ice.

idag, snart, ska jag gå till hamrelius och försöka boka ett ex av sista harry potter.
inte för att jag dör av längtan, men man kan ju inte strunta i att läsa sista delen i en serie. hallå.
från ett håll rullar molnen in, från andra lyser solen.
och nanon är återuppstånden. hallelulja.
det här kanske blir en bra dag.

you're so beautiful you could be a part time model.

random tips-
flight of the conchords
peep show
trailor park boys
vattenmelon med lime

min kropp tänker på nutella.
på nutella banan crêpe.

death will come to everyone.

min sex månader gamla nano verkar ha dött.
gud vad glödhett och intensivt jag hatar apple och deras jävla skitprodukter.
men vad har man för val?
börja använda pc och en sonyspelare?
HAHAHAHA.

where they understand the weight of human hearts.

när jag gick mot västra hamnen för mitt dagliga dopp slog först doften av nyklippt gräs mot mig, vilket jag föralltid kommer associera med långa sommarlov hos min mormor och morfar i sundsvall.
deras stora trädgård och slänten ner mot indalsälven.
i höjd med kockums var det istället lukten av badgrejer och unken luft.
exakt som det luktade i min farmor och farfars gamla sommarstuga i skatteberga när de öppnade redskapsboden och drog fram min pappas gamla badbollar från sextiotalet.
gammalt skört gummi och mikroskopiska rester av luften som blåstes in i dem för trettio år sedan.
jag och framor spelade fotboll med dem, målet var mellan två tallar.

en eftermiddag i doftnostalgins tecken.

fast jag är inte så blödig med sådant.
vissa människor verkar bli helt uppslukade av sina minnen, av vad som varit, och de blir nästan alltid sorgsna över tiden som gått.
som om att barndomen och allt annat som ligger bakom en vore något slags ideal att längta tillbaks till.
egentligen är det på sitt sätt lika värdelöst att vara åtta som vilken annan ålder som helst och det fanns en anledning till varför ni gjorde slut från början. quite possibly för att du träffade någon som var mycket bättre.

men för att återgå till ålder, speciellt åtta.
man fick aldrig göra något roligt, skolan började flåsa en i nacken och man skulle kunna; cykla, simma, klockan, läsa, multiplikationstabellerna.
ens kompisar var lika taskiga då och man kunde inte ens skaffa några nya någonannanstans. vart skulle det vara? hemma? fritids?
ens föräldrar var dessutom allrådande diktatorer i ens värld, inte ens vad vad man skulle ha på sig fick man bestämma själv.

när jag var åtta var min lillebror två och jag hatade honom with a passion eftersom han inte var en hundvalp. i andra hand vilket djur som helst.
jag hade precis fått glasögon och mitt namn rimmade med allt möjligt.
kim lim potatislim.
kul liv.
och ovanpå det de osäkra och plågsamma kompisrelationerna.
en helg ringde min bästis hem till mig, mina föräldrar var borta och farmor passade mig och min bror.
bästisen hade en sak hon ville berätta, hon hade funderat och ville inte längre vara bästis med mig, i fortsättningen skulle hon nämligen vara sin egen bästis. vilket bara var ett sugar coated sätt att säga att det var med camilla hon hädanefter skulle dela hjärta.
jag grät i min mamma och pappas sovrum och när farmor frågade varför jag grät sa jag att jag inte gjorde det.
några år senare, i sexan, skulle exakt samma sak hända, fast då kom inte ens ett varnande telefonsamtal. ain't that funny.

fast det här är ingen snyfthistoria, jag var på många sätt ett monstrum och had it coming, fuskade alltid i alla spel och lekar för att garanterat vinna, var frökens gullegris och en allmän bully. i hemlighet. vilket är den värsta sorten. när man säger saker som lika gärna skulle kunna vara snälla, fast som inte är menade så. så att ingen märker. ingen vuxen. jag utvecklade även den irriterande vanan att gäspa när jag tyckte mina klasskamrater var tråkiga.
ganska utstuderat.
dessutom gav jag igen på bästisen, en gång stack jag, som av en händelse, en nyvässad blyertspenna i ryggen på henne. tillexempel.
fast det var inte det det skulle handla om heller.

jag reflekterar ofta över min barndom, över mig, saker som varit och det kan göra mig glad eller i undantagsfall ledsen, men jag är inte nostalgisk på det sättet.
det betyder liksom inte så mycket.
att det var deppigt i skolan, en gammal pojkvän eller han som jag var olyckligt kär i, so what känner jag i hela kroppen, det intressanta ligger väl frammåt, inte i att gå on and on med skivor man lyssnade på för fem år sedan och pinsamma flirtar.
fast ändå är jag lite avundsjuk på sådana människor.
att det känns så viktigt för dem.
jag gillar viktiga saker.
så ibland känns det tråkigt, nästan respektlöst att inte gå loss fullständigt på minnen. händelser.

god is on my side cause I'm the child bride.

jag har en plan.
jag älskar att ha planer, det känns lite tråkigt, men det är så. love it.
det bästa är när man har utkristalliserat planen, hälften är vunnet och det pirrar i magen av allt det goda that is to come.
i korta drag går den ut på att jag i september åker till paris och stannar till strax innan jul, det är min fulla övertygelse att jag då kommer tala flytande franska vilket får mitt hjärta att stanna av upphetsning. som om jag var en fet man som knullade.
i sverige firar jag idyllisk jul med någon av mina familjer och får fina julklappar, alla kommer också älska mina frankrikeimporterade presenter vilket kommer vara roligt.
efter nyår, som om jag har tur inte kommer vara årets tråkigaste dag den här gången, kommer jag börja praktisera på en reklambyrå samtidigt som jag gör mina ansökningsprover till berghs. lönen kommer ams betala, eftersom det bara räcker till hyran kommer jag leva på luft och kärlek=smal.
efter sommaren, som kommer vara fantastisk, flyttar jag till stockholm och påbörjar den två år långa copywriterutbildningen.
mitt liv i ett nötskal.
and I think I like it.

we've all been changed from what we were, our broken hearts left smashed on the floor.

varje kväll hänger ett gäng, om jag ska ge mig på en kvalificerad gissning, femtonåringar på min gata.
de sysslar med sådant femtonåringar gör.
åker moped.
pratar i mobilen.
dricker och röker.
skrattar hysteriskt och försöker övertyga varandra om att det är just mig du borde hångla med ikväll.
det är lite synd om femtonåringar. och om sextonåringar och fjortonåringar.
man vill, men det är så lite man kan.
inte gå på klubbar och spelningar, umgås med äldre vänner, vara med där roliga saker händer.
det är lustigt att i en värld som dyrkar ungdom så mycket, är ungdomarna själva inte speciellt uppskattade.
det finns ingenstans att ta vägen och där man är är man ivägen ändå.
nästan oavsett om man tillhör den störiga, högljudda sorten eller inte.
så det finns inget val, man blir så illa tvungen att hänga i sunkiga replokaler eller garage, desperat luska ut vems bekanta bekant som har fest och om man kan komma, fibbla med falskleg gjorda av tejp och plastlaminat och med hjärtat i halsgropen ställa sig i kön till kb.
är bilden på den blonda flickan som väger 20 kilo mer än dig verkligen du?
ehh....jaa. såklart.
rabbla falska personnummer fram och baklänges och på nåder kanske komma in, fast oftast få vända hem när vakten säger nej.
samtidigt som dina kompisar garanterat kommer in.
ahh.
tonåren.
vilken total misär, varför ska man glorifiera det för?
rebenschoppen man varit tvungen att handla i någons lägenhet och som sedan ska drickas i en svinkall park trots att det hunnit bli oktober, alla man känner är skittaskiga och egentligen hatar man alla man umgås med, men då verkar det inte finnas något val.
man måste vara kompis med tjejen som stal ens kille, alternativet är att umgås med sina föräldrar och titta på tv på helgerna.
vilket kanske i retroperspektiv inte hade varit så dumt att ägna sig mer åt, men som då hade tett sig som ett skämt.
så fast att jag lekt med tanken att ringa till polisen, så tror jag att jag låter bli.
det är svårt ändå.

someone hit the light cause there's more here to be seen.

man kan ju tillexempel jämföra det med programet som går på tv4+ där medium försöker få kontakt med döda celebs.
idén är att mediumen sitter i ring på golvet och att anden av den döda celebriteten, i detta fallet john lennon, ska ta över någons kropp och svara på frågor. värdkroppen måste också klä ut sig till nämnda kändis. kanske för att komma in character, kanske för att anden ska känna igen sig. det framgår inte.
om du nu känner att du vill se det, gör det inte.
fight the urge.

you mustn't go outside yet, it's not your time to play.

so far so good.

på kunskapskanalen (bara namnet) är det en film om pingviner och sälar.
pingvinungarna ser inte kloka ut.
och visst, det finns ju en gräns för vad man kan säga om pingviner och den gick väl någonstans vid pingvinresan men, christ, vilka stenade djur.

I still enjoy this, that's why I made a mess.

jag är mycket besviken på du är allt jag drömt om.
tanken på att jag redan i paris längtade efter att få läsa den får mitt hjärta att göra lite ont.
eller, det kramar ihop sig självt som om det smakat något surt.
hela hjärtats ansikte vänder upp och ner på sig själv i avsmak och förvåning.
vad var det som hände?
liksom.
jag som förväntat mig en storslagen läsupplevelse och så fick jag bara ord staplade på varandra.
kanske var det förväntningarna som ställde till det, men ändå, bra saker ska ju leverera även när pressen ligger på.
språket kändes sökt och personerna bara gled undan, fast att det hypotetisk fanns all anledning att engagera sig för dem.
ärligt talat blev jag uttråkad, tillsist var boken en förbannelse som fodrade min uppmärksamhet och av pliktkänsla gjorde jag den till viljes.
nu har jag börjat på christian jungersens undantaget.
alla danska tidningar på omslaget tycker att den är "mästerlig" och av "finaste litterära kvalitet".
vi får väll se.

yeah you're so cute when you're sedated dear.

idag när jag kom ut, vid tio, doftade det som hamptons.
hamptons doftar otroligt gott, det är antagligen en av mina absoluta favoritdofter, som om himlen är lite högre, lite längre bort, som om det finns mer luft. mer doft.
för det är ingenting speciellt, eller iallfall ingenting jag lyckats placera trots att jag försökt, mest bara som om vanlig utomhusdoft har tagits och förstärkts, mångdubblats.
kanske är det någoting med klimatet, luftfuktigheten, kanske växer där ovanligt aromatiska träd som sprider sin väldoft över alla de små samhällen som utgör hamptons. i sag harbour luktar det förstås mest som segelbåt. och i montauk hav och salt och surfvax.
men går man i amagansett, eller south eller north hampton så ligger en mycket prydlig, preppy doft i luften, man tänker att det måste vara väldigt rent och välstädat här, samtidigt som det känns som om det finns en hemlighet som bara väntar på att upptäckas.
jag älskar doft.
jag skulle välja det över hörsel any day.

baby's got back.

idag vaknade jag vid nio för att alarmet ringde.
så jag stängde av det och somnade om i fyrtiofem minuter innan jag geared up och gick ut och powerpromenerade.
det här ska jag forsätta med föralltid, alla dagar det är soligt.
känns väldigt ebba.
sedan, när jag kom hem igen, gjorde jag frukost på vattenmelon och gurka med pressad lime över, till det drack jag oatleys havredryck, vilken snabbt klättrat till toppen av listan över det bästa jag vet och så åt jag en banan.
jag funderar på om det är försent att anmäla sig till scoutlägret i kristianstad.
eller om det finns något slags hurtbullekollektiv som har träffar, på österlen kanske, där man samlas i ring och utbyter nyttigheter och vid sju på morgonen plockar alla fram stavarna och så går man en sväng tillsammans.
nej. skojar.
jag vill bara ha en tight rumpa.
något som verkar förbluffande svårt att uppnå.
eftersom en värmebölja slagit sig ner över malmö gick jag nämligen sedan till stranden där jag ägnade mig åt hederligt gammalt fluktande.
följande slutsat drogs;
oavsett om en tjej är smal som en pinne ser man, i nio fall av tio, såfort hon ställer sig i profil eller vänder sig om vart hon stoppat sina kilon. i rumpan.
det här är ingen nyhet för mig eftersom jag själv är tjej och vet allt om vår extra fettprocenthalt ochsåvidare, men ändå. ofelbart. allas rumpor hoppar och lever sitt helt egna liv, oavsett om överkroppen tillbringat senaste månaden i auswitzch eller inte.
så antingen kan man take comfort från faktumet att man kämpar mot naturen när man försöker göra någonting åt saken, eller så försöker man bara hårdare.
jag har inte bestämt mig.

....

det värsta jag vet:

att vakna och se att ett diskberg väntar på mig.
att gå och lägga mig i en obäddad säng.

saturn makes your mind brake in pieces.

igår somnade jag i solen i pildammsparken. innan dess hade jag somnat på sängen hemma, med huvudet i fotändan, mot den öppna balkongdörren och brisen utanför, samt en gång ute på balkongen, med huvudet lutat mot räcket och "jag är allt du drömt" i knät.
på sistonde har mina vanor varit nästan kattlika, jag somnar överallt. närsomhelst. efter frukost, innan middagen. måste omedelbart avbryta allt jag gör för att sjunka in en komaliknande slummer. när jag vaknar har jag förudmjukande nog alltid saliv på kinden och om jag har otur, på handen. det är äckligast.
poängen är att jag inte vet om det är normalt. kanske lider jag, som två miljoner andra svenskar, i hemlighet av sömnsjuka?
man kan inte skylla på siesta när temperaturen pendlar runt 15 grader och regnet smattrar mot fönstret.
kanske är det dags att uppsöka hjälp. hahaa. så att jag kan lösa problemet till nästa vår, med lite tur ska man väl kunna få en läkartid om åtta månader, give or take.

these toughts I must not think of.

om man gillar interpol, vilket man borde, är editors inte ett dåligt alternativ.
an end has a start heter senaste skivan, when anger shows är bästa spåret.

I can't believe you if I can't hear you.

och jag undrar, igen, om det är jag som är elitistisk och osympatisk för att jag irriterat påpekar att "du försöker sätta på dig jackan uppochner". eller om man har rätt, och kanske mer än så, att ha synpunkter på alkoholkonsumtion. tycka att det är osexigt när man sluddrar och inte kan gå rakt.
tänka att jag inte vill sova bredvid dig inatt.
speciellt som jag vill att jag alltid ska vilja.
och istället bli arg på nonsensresonemang och utöva maktmissbruk mot pojkvänner, ur stånd att försvara sig.
det sista i livet jag vill bli är någons mamma men ibland, ibland bara finns bara orden och den snörpta munnen där.
har inte du druckit nog?
och jag hatar mig och och jag hatar dig, men det verkar inte spela någon roll för det slutar så ändå.
och det är att banka huvudet mot en tjurig vägg och inte få något svar på tilltal och bli otrevligare och otrevligare och om jag inte kan komma åt dig på något annat sätt finns bara det vassa kvar. sarkasm. jag är aldrig nödbedd.
så jag tänker i fel och rätt, för det är så man gör, och vet inte vem det är som är vad. om man bör vara mindre i behov av kontroll, om det ska falla sig lättare att förlåta andras misstag, kanske tillkortakommande, än sina egna.
jag orkar aldrig se mig själv i ögonen när jag sagt något dumt, ska man fortarande då med öppna armar bortse från vadsomhelst?
och i ett par, när det är så många andra balanser.
jag vill inte se dig på toaletten och jag vill inte höra fyllefilosoferande. för jag vill ligga sedan. och det gör det så svårt.
kunna föra vuxna samtal som leder till punkt. inte sväljas av tid och tystnad och det är fortfarande att banka sig blodig och det kommer ingenstans och ibland blir jag ledd att tro att vi är ett svart hål tillsammans, att allting dör försvinner spårlöst. samtal som borde förts. händelser som borde varit.

now strut those shoes we go roaming in the night.

awesome dag.
nya erotokritos lackpumps för 600 pix, stackars mig då, 75% rea, hahahahaa.
teriyaki steak soba på wagamama, räkdumplings, asahi och en chokladkaka med vitt chokladöverdrag och en mörkchoklad/wasabi sås innuti. mmm. och, bäst av allt, gratis. gott.
min mage gråter.
provade också en little marc kjol för 10åringar på storm och den passade. hahahha!
och väl hemma, high on life, tog jag iv testet och skrapade ihop en sisådär 131 poäng och visar mig vara mer intelligent än 98% av sveriges befolkning.
inte illa.
trots att intelligenstest naturligtvis är humbug och lurendrejeri, precis som betyg helt godtyckligt och betyder ingenting.
men, när det nu gick så bra så kan jag väl kosta på mig att skratta inombords en stund.
vilket egosex.
smal och mensamaterial, i en och samma flicka.
nu ska jag ikläda mig mina nya kajsa anka skor och larva mig iväg mot möllan, sweet wine och senare jeriko. debaser. natten är min.
jag älskar att leva. jag är bäst, vackrast.
ahh.

there's no I in threesome.

och interpols nya skiva!
och att känna dina insidor vrida sig under tyngden av all ospilld gråt, hur tarmar och nerver och blodkärl och organ vänder sig själva ut och in i jakt på tårvätska att pressa ur sig. känna tyngden av taket mot ryggen och mot andningen och metall i munnen och ögon som sväller as we speak allting bara kravlar ur dig.
för så gör böcker och skivor och film och ibland tillochmed tv. om du har tur.
det finns ingenstans att se, man kan bara fixera blicken hörseln mot det som gröper ur dig ett och ett i taget.
och jag tycker att det är perverst upphetsande och tänker samtidigt på hänsynslös sex, som om en kuk skulle ta sig enda upp till hålet i halsen och fylla igen det som saknas där. eller ta bort det som inte hör hemma.
för att passion och passion är same same, but different.
a regular laughaton.

nailmarks and lovebites.

jag väntade i tretusen, som vanligt, år idag på apoteket för att köpa nya ppiller och fick, precis innan tålamodet tog helt slut ut mina askar.
fast jag glömde betala.
nu är jag livrädd att de ska koppla mitt personnummer till henne som bara tog prylarna och drog och skicka polisen på mig.
är det paranoia?
hur mycket ser storebror, egentligen?

kiss me it will heal but it won't forget.

nu är det tråkigt igen.
att skriva.
och allting.
läsa. finnas. vara.
det regnar nästan utan uppehåll och spolar allting bort. hur är det meningen att man ska reagera, orka leva? och det har egentligen ingenting med regnet att göra, utan alls. överhuvudtaget, hur ska man? kunna. när allting är cirklar och ingenting verkar riktigt.
jag har så låg toleransnivå.
mot tristess. så kort stubin. med tristess.
att jag ifragasätter min, mentala hälsa?
att det inte verkar långsökt att explodera, ta en idiotisk fråga en bortglömd frukosttallrik too many och sedan bara eld och glassplitter och hej eternity.
jag kan undra om det är mig själv jag har så svårt att komma överens med, sen tänker jag buhu, get a fucking grip. jag är tjugo plus mogen som fan och det är för sent och för tidigt med existentiella skitfunderingar och ångest och vem är jag vad betyder allt och det här är tydligen den gyllene åldern för knulla och fest och kul och kompisar och så vidare, vilda infall och spontanitet. jag är inte riktigt säker på att jag vill ha roligt, kanske är det överskattat. kanske är det viktigaste lidandet, speciellt för konsten, jag borde fälla persiennerna och plåga ur mig en femhundrasidig roman och gråta blod varje dag. känna att jag finns.
sluta ringa, sluta svara, sluta äta sluta dricka sluta allt och leva på geniositeten som dryper ur mina porer, ljuvligare än honung.
speciellt sluta svara på tilltal.
allt jag vill är att leva en hemingwaysk tillvaro i sydfrankrike, i ensamhet. bara champagne och ost och bröd och hårdkokta ägg och saltvatten och sandstrand och solbrändhet. röda axlar. svala lakan. kanske eventuellt casual sex på mina villkor med män jag aldrig behöver se igen men tillsist är allting man gjort ett tvång en bur, man blir kär men har redan huggit sina egna regler i sten och måste försaka all lycka och all möjlighet att leva ett fulländat liv. sedan står man där igen buhu, jag är en idiot jag hatar mitt liv jag vill dö.
ibland kan jag bli lockad att tro att jag har alla kort på handen men låtsas att jag inte kan spelet.
eller, om vi struntar i de löjliga metaforerna, att jag vet vad jag borde göra men vägrar. om och om och om igen.
vägrar söka utbildningar trots att jag dör efter att sätta mig i skolbänken. tillexempel. ett exempel.
fast det vill jag naturligtvis inte tro, att jag skulle kunna ordna allt genom två tre snabba drag och sedan happily ever after. jag vill famla i mörkret ifrågasätta fel saker tro och sedan tro något annat.
för att sanningen kan vara det tråkigaste av allt tråkigt.
så det blir mer, nicka och le. tills det går över. för det gör det. tristess.

me watching you run.

så har jag gråtit framför grey's anatomy. igen.
att det ska vara så enkelt att känna för fiktiva karaktärer, så svårt att sympatisera med människor. man älskar. som finns.
så svårt att ha överseende, tålamod.
kunna acceptera brister. fel.
igår joggade jag.
översvämmningarna torkar.
min kropp känns tung av normandisk äppelcider och ibland, ibland är det så skönt att bara släppa. låta ingenting vara viktigt.
förra fredagen vaknade jag i paris.
nu är jag här.
allting bara händer.
sedan försvinner det.
jag vill gärna vara lycklig, vem vill inte, men jag är inte säker.
och att fråga sig när är man, hur vet man, måste jämte med vad är meningen med livet vara det klyschigaste mest meningslösa man kan fråga sig.
man får bara göra det bästa man kan.
och så vidare blablabla.
fortfarande så glad att jag gråter innombords över att inte vara på roskilde.

oh my love. sailing to norway.

bra saker igår:
black books.
dexter.
ragu gjord på fyra olika sorters kött tillsammans med salviafrästa stora vita bönor.
marängsviss med jordgubbar och hemgjord chokladsås.
skjuts hem från västra hamnen.

dåliga saker igår:
promenaden hemmifrån till västra hamnen. hur är det möjligt att det kan regna så mycket?

stop now before it's too late.

och jag blir bönhörd.
eftersom jag aldrig lärt mig att vara försiktig med vad jag önskar mig.
och till äran av arcade fire's roskildespelning idag spelar jag neon bible och det enda som gör att allt känns bättre är att ingenting av det utspelas i ett genomblött tält i dyvåta kläder med lera upp till låren.
jag kommer aldrig mer åka på festival, och det är roskildes fel.
och de som stal mina gummistövlar.
och när jag och zari trodde att någon skulle tända eld på vårt tält.
fy fan vad idiotisk såhär i efterhand, men vi var övertygade om att de dränkte tältet i tändvätska. som om någonting kan brinna när det regnat en vecka. när leran bildar en blött skyddande hölje runt allting.
det var eventuellt den värsta veckan i mitt liv, någonsin.
johan kissade på vårt tält och en natt följde ett jävla cp efter zari i tron att jag skulle låta honom sova. i vårt tält. i vårt tvåmannatält. som vi regnsäkrat med gaffatejpade presenningar. och han vägrade gå och jag var tvungen att krypa ur min sovsäck för att dra ut honom efter att han klättrar in. aldrig har jag hatat zari så mycket som då. och det regnade och regnade och vad tror man? att det är roligt att trängas 90000 människor på en jävla åker i danmark och lida sig igenom en veckas medeltidsleverne. äta, om man nu gör det, hordyr mat som smakar ungefär som den tillagats på ett primuskök i ett utvecklingsland. alltså precis vad den är. använda bajamajor. säga hej då till duschar och hygien och allt annat som har med civilisation att göra.
och såklart, missa allting som man betalat 1900 sek för att se.
aldrig mer tänker jag låta mig bli knullad av så miserabla förhållanden.
så när jag sitter här på ett teknikproppat vitt och luftigt kontor med ekstavparkettgolv ur kasthalls utgådda sortiment och två stycken arne jacobsen skinnsoffor och en espressomaskin och ett oändligt lager av choklad kan jag trots allt skatta mig lycklig trots att det regnat konstant enda sedan jag vaknade.

under my umbrella.

jag hoppas att det aldrig slutar regna.
jag hoppas jag måste simma hem.
jag vill åka till new york.
innan jag åker till paris!
komma hem sent och krypa ner i puffen, vad är grejen med det? mitt vansinne sliter mig i stycken.
kanske borde jag släpat mig till debaser, men varför jävla då?
och varför inte och ingenting leder någonsin någonstans.

fuck off is not the only way.

så varför blir det så svårt så ofta.
är det för att det inte finns rätt, bara oändliga rader fel.
fel även om det är tvärtom mot vad som var det förra gången. och innan dess.
trots att jag själv drar reglerna.
ritar spelplaner, konstruerar intriger slår bakut och sedan börjar vi igen.
kanske är man bara rädd att bli tagen för given.
att bli litad på.
trygg.
så vi skapar irrationella mönster, konstrar.
så ingen ska komma och tro.
ibland kan jag känna mig som när tonåringar klagar på att "ingen förstår, ingen vet", och det inte är meningen att någon ska, man vill bara vara ensam i världen och tro, iallafall låtsas, att att man har miserabelmonopol. att ingen någonsin innan har varit så olyckligt kär, har haft så taskiga föräldrar så värdelösa vänner så fult hår.
för jag vill inte heller, ens nu, bli förstådd.
jag vill bli förorättad och arg, åsidosatt och skitförbannad och vända ryggen till och bråka som självändamål. bara för. att få säga något elakt som tack för osten den gången du sa att du skulle men inte gjorde och idag har varit en så tråkig dag. så jag tar ut skulden nu.
få hata så det fyller kroppen och gråta ljudlöst och om du inte märker det älskar du mig inte och de märker aldrig någonting och så gråter man mer och de säger ingenting och det är öppet krig och total övergivenhet.
man vill absolut inte veta vart du är varje minut av dagen, men när man inte gör det flimrar våldsscener för ögonen och sen säger du förlåt och det är bara en chansning om det går hem eller om det gör allt värre.
snor vi in oss i våra egna regler, ord? vår stolthet?
i höstas fanns inga rätt. det fanns inte ens en möjlighet till rätt. och allt var fel för att det var så jag ville ha det.
för att jag kan välja att ha rätten på min sida och vända den som jag vill.
för att man vill vara älskad men inte för mycket och hållen men inte kvävd och so on.
du frågade vad jag ville men så fort du inte kan förstå det själv går allt förlorat och när du lärt dig läsa mina tankar är det ännu värre, tro att du förstår mig, vet vad jag vill. när man inte har en aning själv.
det måste vara så jävla otacksamt att ha tjej.
det är dumt att generalisera tjejer si och andra så men faktum är att jag inte vet någon som inte sysslar med helt sjuka grejer. fullständigt rättmätigt, men ändå. vansinnighet på höga nivåer.
det gör mig trött ibland och fylld av energi ibland och gör en high on power och så jävla deprimerad ibland.
kärlek kan vara så tvångstankigt. det finns bara kaoskontroll, det enda sättet att styra, att låta allt vara en mess, utöva terrorvälde.

you will die die die die. die die die die.

äh.
glöm det.
fan vad irriterande jag är.
plus taskig.
fast igår bjöd jag på middag och vietnamesiska summerrolls. rätt snällt faktiskt. och jag har inte ätit summerrolls sedan jag var i new york förrförra gången, fatta. nästa gång ska jag bara äta sådana. åtta stycken kanske. eller sex.
och 55 kronors cavan på debaser, check it out.
och andra saker, varför kan jag inte ladda ner det satans dokumentet jag måste översätta?
varför fungerar aldrig teknik?
varför fungerar det speciellt inte när det är bråttom?
varför är leilas mat på tv4 plus så jävla creepy? tror hon att hon är het när hon masserar in honung i kycklingfileer och inte kan fokusera blicken? ha falsettröst och fnissa hela tiden, hade det vaqrit för femtio år sedan hade hon blivit inspärrad. man undrar ju, är det så roligt att laga mat, måste man vara så lycklig?
måns zelmerlöv, varför är hans ben så korta? varför går hundvalpsgrejen hem? vem vill ligga med någon som man inte ens kan låtsas vill göra en lite illa? och ronnie sanddahl, jag kräks. vems trosor försöker han komma innanför? bara en tolvåring kan tycka att han är romantisk, vill han knulla tolvåringar? försöker han snärja dem med att agera som deras idealiserade bild av mannen och vuxenlivet? "och så ska vi vara jättelyckliga och han är jättensäll och mysig och gullig och vi kan gosa med kaniner och kanske ha rosa kuddar i vår soffa." sen blir man äldre och fantiserar bara om våldtäckt och förnedring och börjar hata allt och alla, speciellt våldtäcktsmän och fjantar som ronnie sanddahl som bara vill verka som schyssta killar. som om vi inte förstår bättre.
och vädret, vad är grejen med det?
och två månaders kötid till frisören, orka.
men vad har man för val.
plus att jag måste gå till apoteket och det är ju värdelöst. vet ni hur lång utbildningen är för att få lov att sälja medicin? det är inte som att de blandar den själv, enda svårigheten ligger i att tyda doktorns handstil (gör de det med flit? vill de döda patienterna och sedan skylla på apotekaren som oops, läste fel på receptet?)och på det kastar de bort nästan motsvarande en hel läkarutbildning. hahaha. och så tar det tusen år och man trängs med leprasjuka pensionärer och vattkoppiga barn och allt är så äckligt att man vill svimma och dö.
och så vill jag ha nya skor och bli smal och snygg igen och så vidare.
det är så mycket man vill jämt.
kunna tuffa saker.
ha nunchauk skills, computer hacking skills. mortal combat skills. pistolskytte skills. mad franska skills. ochsåvidare.

everything must come to an end.

daniel tycker att jag är tjock.
kanske överreagerar jag men som flicka har jag all rätt i världen att vara känslig i den frågan.
i helgen åt jag för mycket jordgubbar och vaknade på natten och kräktes.
jag tror att det var därför.
vad det har med saken är oklart, men jag tänker inte som vanligt.
har bokad klipptid den 24....augusti.
eurfreakingeka.
nu ska jag se blaze of glory, men imorgon på mccann med arton timmars dödtid på halsen ska jag gå närmre in på det här och på min ambivalens. speciellt eftersom jag läste ut det jävla luftslottet som sprängdes idag.
hej då lisbeth.

no room for me no fun for you.

jag vill och kan inte öppna mina ögon.
lätt det blir att jobba då.
lätt att göra vadsomhelst.
lätt att orka gå upp och jogga klockan sju när ingen del hänger ihop med en annan.
hjärnan ville ju verkligen, men benen bara no way och ögonen, ögonen gjorde ingenting.
kanske sockerdoping.
shoppinghigh.
men vem försöker jag lura. det enda som hjälper är att klockan blir fyra.

03.23

sverige.
det känns märkligt.
inte bara för att det är tomt på gatorna och så mycket öppna ytor, så lite stora hus, så ren somrig svensk luft utan även för att stan är så liten. att varje dag promenaden hemmifran ner till etienne marcel i princip tar mig hemmifran till möllan här. och sen tar det slut. vart ska man gå efter det? till limhamn? vända och gå tillbaks igen.
för att allt är så billigt, för att jag måste vänja tillbaks mig till ett svenskt tangentbord, att sova i min egen säng, tillsammans.
allt är lite som en utflykt och så, vips, har jag plötsligt blivit hemlös igen.
som våren 2005 när jag bodde i kassar som jag förflyttade mellan mitt flickrum och det snuskiga kollektivet på simrishamnsgatan och daniels härliga ockrasvampade rum.
inte bo, bara vara tillfällig. tillfälligt där, tillfälligt här.
men det gör ingenting.
malmö har en slags charm, om än bara av nostalgiska skäl och det känns fint att vara här. jag tillochmed log igår på tåget när telefonen signalerade att jag kommit in på svenskt vatten, ett tåg som jag förövrigt plankade.
det känns precis som man har råd att vara sådär generöst överseende som man kan vara när någonting bara är ett tag.
det gör ingenting om det regnar. om jag har varit i alla affärer jag vill till på en förmiddag. eftersom det inte så värst långt bort finns en ände, och efter den änden finns en till och sedan är det ruta ett igen och ny plan, nya ideer.
hunnit äta på hai, dricka jordgubbs daquiri på debaser och dansa. och handla. på hm. ahhh.