won't you come to comfort me?

jag fick ett mail från sterling där de önskade mig trevlig resa eftersom "ni snart ska åka med oss."
jag hade inte tänkt på att det var så snart.
på att det redan gått mer än sex veckor sedan jag kom hem.
och att det snart är dags igen.
att åka och fundera på från vad och vad det är som väntar och varför och ångra mig och leka med tanken på att aldrig infinna mig på kastrup.
ringa återbud.
gömma mig under täcket.
aldrig växa.
ligga i sängen på dagarna och vänta på att du kommer hem.
välja den lilla vägen.
sedan leva med att det var ett dåligt val, ett ickeval för att man inte orkade göra det man borde.
så jag infinner mig den tredje klockan fem och sätter inte fötterna i sverige förrens till jul igen.
snart måste jag börja tänka på packning.
men det är så orättvist att mentalt redan befinna sig någon annanstans när tiden är så knapp.
när jag vill ta vara på den.