oops there goes my kids all over your face.

bloggdöden.
jag är för deprimerad för att göra sa triviala saker som att blogga.
försöka berätta om mina dagliga gratsessioner i duschen.
om hur jag sjunker ner pa huk under munstyckets massagestrale och snyter mig i fingrarna.
tarar, snor, vatten. same same, but different.
hur jag kommer utkrypande ur badrummet och snabbt skyndar mig in pa mitt rum, ner under täcket.
en walk of shame, puffögd med röd svullen näsa, genom hallen, hallen som under de kommande fyra manaderna är min.
jag har gratit sa mycket att huden i mitt ansikte blivit svullen och glansig.
känner mig som gollum. vill gömma mig under en sten, äta levande fisk.
sa jag sitter pa mitt rum och tycker synd om mig själv för att trettiotusenkronors macen inte vill koppla upp sig med airport, vad ska man göra, och bestämmer mig för det enda möjliga alternativet.
underklädsshopping.
första hur meningstlöst livet känns när inte ens printemps lingerieavdelning far mitt hjärta att sla volter.
det är ju julafton, födelsedag, löning, langhelg och betald semester morphed till en och samma sak, för christ's sake.
men jag ljög.
i min förvirring, min ambivalens, min sinnessjukdom, är steget fran gratmild till nymfoman löjligt kort.
jag sitter och grater i duschen.
sedan tânker jag pa att bli tagen mot väggen.
pa hur kinden trycks mot det kalla, vata kaklet, hur bröstvartorna gnids mot fogskarvarna. skulle det vara skönt?
jag ser sex and the city och grater, sedan far samantha till det och graten fastnar i halsen.
jag äter baguette och funderar pa nästa flight hem, sedan ser jag baguetten i min hand. baguetten.
jag tvättar en gurka och ser mig själv massera gurkan ren med cirkulära rörelser, upp ner, upp ner.
sedan grater jag.
and it goes on and on and on...
star inte ut.
imorgon ska jag försöka med khiel's, sephora, apc, nutellacrêpe och vin.
det tunga artilleriet.