27 and I'm fucked.

nu skriver jag inte för att det finns någonting jag vill säga, för vad skulle det vara.
men för att det borde göras.
borde finnas någonting, för att jag känner för att spara, bevara.
göra säkert att ingenting glöms, att allting finns kvar.
någonstans.
men jag ljuger med minnena, det finns visst saker att säga men jag kan inte.
för hur skulle jag kunna det?
så jag lyssnar på herman düne och tänker knappt ens tankarna och det finns så mycket.
men ingen början. ingen ände att börja i.
så jag dansar på showcase på lördag och låter tiden gå.
tar mig ner till 7e, rue vernueil imorgon gallerijobbar, längtar, olängtar.
försöker känna det som om jag inte bara är svaret på omständigheter, men som om jag gör val, bestämmer själv.