could these sensations make me feel the pleasures of a normal man?

igår åkte jag nattbussen hem.
innan dess var jag och dominiq och hans franska väninna på mechanical vid bastille.
det var trevligt.
en kille ville fotografera mig.
vad är det med det?
han hade en strecktatuering över hela armen som visade sig vara telefontrådar, vid axeln satt två små fåglar.
så vi drack öl och sånt.
dj:n spelade where there's a wish there's a whalebone.
någon tyckte min skjorta var fin.
jag pratade franska.
parisare är trevliga, framförallt verkar de alltid intresserade av dig, vad du gör, vad du tycker, vem du är.
ingen i sverige har någonsin frågat mig vad jag skriver om. vad ploten går ut på.
här vill alla prata, involvera dig.
kanske är det fråga om artighet, men det känns inte oärligt.
sedan åkte fågelkillen, francois, hem till les banlieu,
vi gick vidare och försökte ta oss till en fest vid buttes chamont men missade sista metron, gick till place de vosges för en ny bar, hittade ingen, gick under valven runt torget, tittade på victor hugos hus som nuit blanche till ära var upplyst av blått ljus, allie kände på alla portar och berättade att det finns hemliga trädgårdar innanför dem.
sedan gick vi tillbaks till bastille, mina fötter skrek, slog oss ner på ett brasilianskt ställe på rue lappe.
och efter det tog jag nattbussen.
satt bredvid ett fyllo och snett mittemot en man som sov med huvudet mot knäna.
väl hemma tog det för alltid att somna och imorse vaknade jag nio till de febrila förberedelserna av ett barnkalas.