where will it end?

jag såg control igår, på gaumont opéra.
den kändes så svensk ibland, close-ups i motljus.
en backe och ett knotigt träd. som gotland.
jag är en så töntig sucker för just exakt det där också.
hjärtskärande romans.
olycka.
ian såg ut som pete doherty innan heroinet. åtminstone i filmen.
när den var slut drog jag mig ur fotöljen och utomhus var det ljummen natt.
hemma sedan lyssnade jag på joy division i två timmar.
känns som om jag har ont någonstans, men inte kan känna vart.