it's like easy come, easy go, sometimes without goodbye, sometimes without hello.

jag har lycka sprutandes ur öronen.
som ligger som illamående och rullar i magsäcken.
och jag vet inte.
vad jag ska säga om det.
borde jag?
det var extraordinärt från början och sedan ännu bättre.
hela tiden.
jag känner mig som en ny människa, en annan människa, en ännu lyckligare.
som om allting är underverk och magi och världen mer fantastisk än vad jag trodde.
alla människor är spännande och har en historia och jag tittar på allting och dör konstant inombords av utmattning, av lycka, igen, vilket tjat, lycka lycka lycka.
extraordinäritet.
och vad jag än skriver är ofullständigt, otillräckligt.
men min lyckomagvärk går inte över och jag skrattar ofta och igår berättade vi saker och bara en sådan sak.
berätta saker.
säga.
och jag vill säga ännu mer.
viska in i lockarna allt som ingen annan vet, som jag inte visste själv, så att han känner mig, och känna honom och och och.
känna honom, känna mig, känna, vara.
det gör mig tokig.
nypa mig i armen, bita i täcket tokig.
jag är kär.
vi är kära.