nobody warned you that I could just waltz right in and shake up your style.

yada yada yada.
yada mer och sedan lite till.
fan då att det ska vara såhär.
man bara upp i skyarna dödslyckligast och längtar en hel dag efter fortsättningen och så bara, ja, men tack för ditt svar.
mhm.
javisst, men varsågod.
och framförallt, fan också att det gör sig mer hört än det som är huvudsaken, det underbara. att allt är en lång dans på rosor och tusen saker jag inte trodde möjliga. om mig. saker att känna, vara, göra.
spendera en söndag i sängen läsandes, ritandes, skrivandes, verveinedrickandes, pratandes, ätandes, liggandes, visandes, berättandes, lyssnandes, kyssandes, skrattandes, vilandes.
och ännu mer.
och nu känner jag mig bara trött och som påkörd av en bil och längtar till sängen och sömn.
känske är det känslor som lämnar som blåmärken innuti, som gör mig trött.
all lycka och all sex och förundran och magi och fyrverkerier blabla drar energi och sedan, när vi sagt hej då, får jag sota för det med en härlig kärleksbaksmälla.
känna för att dö lite. lägga sig ner och låta ångesten festa på det som finns kvar.
men, "tack för ditt svar".
ok.
men, har chokladmoussetårta i kylskåpet. oh happy day.
och igår fick jag mens, rätt sällan möts det av en våg av lycka och tacksamhet men igår kunde jag ha skrikit av glädje.
ingen mariya av mig den här gången heller!
sucker.