7.11.07

the world is made of good stuff.

jag känner mig tveksam till att ta ord i min mun.
för vad ska jag säga?
jag söker efter dem, och hittar nästan och när de sedan ska ut ur mig försvinner de, blir allting tomt och fullkomligt.
fullkomligt.
fullständigt.
jag står med öppen mun och känner att ingenting behöver sägas.
så att jag satt idag på ett oansenligt brasserie vid place monge och tittade ut på torghandeln genom fönstret och inte kunde formulera en enda tanke, vad ska jag säga om det?
att jag är fullkomlig?
att det är fullständigt?
att jag har lagt en pusselbit bredvid min egen och de passar ihop och att det inte finns någonting mer med det.
det är märkvärdigt enkelt, förundrande, en känsla utan ord att definiera, forma den. ingen skepnad att klä den i.
bara ett särskilt andetag och en värme och någonting mycket större än min kropp som sväller, pulserar, växer, lever.
binder tungan vid gommen och snörar samman fötterna, gör knäna svaga.
planterar längtan i fingrarna.
en otålighet och ett lugn och en lycka och en sorg och ett leende och att blunda och lägga sig ner och lyssna och känna helhjärtat, helkroppsligt. musiken börjar i huvudet och slutar i tårna, rullar genom mig.
låta ryggen sjunka ner i madrassen och inte längre känna om jag finns, vems arm det är som är på min bröstkorg.
ingen tid och inget rum.
omedveten, likgiltig för allt det som är utanför vad mitt universum krympt till.
nästa måltid, den fysiska massan bredvid mig, dofter, känslan av t-shirt och hårlös hud, ljuset in genom sovrumsfönstret trädet med smörgula löv utanför, grå eller blå himmel, posera för en bild, sova, läsa min bok, luta mig tillbaks och låta bara det hända, som ska hända. skriva när andan faller på, äta när man är hungrig.
ost, vin, bröd.
så jag satt alltså på brasseriet och tittade ut genom fönstret och trädstammarna är gråa och bladen gröngula och det finns ingenting jag vill ha annorlunda, saker kunde kanske vara bättre, ett tillskott på kontot, men det är ingenting att justera, finputsa.
bara fullkomlighet.
lycka.
hela kroppen andas av det.

Inga kommentarer: