you left me broke down, begging for change.

det finns ingen ände på melankolin idag.
verkligen.
och det är lurigt, för det gör ingenting.
den känns som en mjuk ljummen filt, gör mig gråtmild men är ganska bekväm.
så jävla äckligt.
känner mig insvept i mähälighet.
i en dimma av ja men okej, visst, inga problem, c'est comme tu veux, fixar jag, ja ja ja ja jaaaaaaaa!
kim gör ditt och datt och jag lagar mat som ingen äter med ett leende på läpparna och säger ingenting.
men det är ett bedrägligt lugn, för nyss smällde jag i toalettdörren utan anledning och lägenheten höll andan. några tveksamma sekunder, vad var det där?
oops, vart kom det ifrån och krypa tillbaks till dit genast.
så började alla andas igen och ingen fara på taket.
men jag vet inte.
det känns som om jag säljer mitt liv utan att ha ordnat ett nytt.
bokstavligt dessutom, funderar på att lägga upp möblemanget på blocket.
snipp snapp snut så var sagan slut.
och jag vet inte.
det finns ju kvar där ändå, ligger som ett mail i inboxen och bara påminner mig om att ingenting försvinner, allting finns kvar.
vare sig jag vill ha det eller inte.
det vill jag inte.
och jag vill inte bli viljad heller.
jag vill att du ska inte tänka på mig, inte skicka lyckliga mail till mig av alla människor, inte tro att ja vadå?
kanske är det enda rätta att säga som det är, men det känns lite magstarkt även för mig.
om några veckor lägger jag korten på bordet och förväntar mig att få dem kastade i ansiktet igen.
och lite till.
lite härlig mellandagsdramatik.
vrida om svekkniven några varv.
oförlåtlighetskniven.
är det oförlåtligt, vad jag gjort?
känna som jag gör för någon annan.
nu.
det är bara omständigheter, timing, dålig sådan kanske, men ändå, vad för annat alternativ fanns det?
och jag förstår att det sätter saker i skymundan, att det förringar, men jag vill inte se det så och det betyder inte det.
åhh.
jag dööör.
hatar den här äckliga gamla snuskfilten, hatar hatar hatar.
såg en lägenhet till salu, högst upp på vinden, ett fönster ut mot parc montholon.
tänkte på hur annorlunda livet kunde vara.
tillexempel om jag bodde där.
gud, jag saknar honom.
ingenting som fysik (och vilken fysik!) för att glömma allt det där andra.