you're like a rollercoster. it's the most unbeleivable ride.

det regnar.
vi gick till h&m och letade efter en jacka.
avled lite hela tiden.
fast det är svårt att säga varför.
kanske för att det vissa dagar är som om allting skaver.
så allting är trist. eller nej, fast jo, ju.
känner mig som hej kom och hjälp mig, eller ge mig åtminstone vita piller som gör att jag håller mig på en mer normal känslonivå. så jag vet vad jag kan vänta mig. eller nej, fast jo, ju.
har inte fått något svar på mitt viktiga mail.
fitta fittan fittor.
och så tänker jag hela tiden på nyårsafton.
om det här är året då den tråkiga trenden ska brytas.
tidgare nyår har jag gjort följande:

anklagats (falskligen) för att ha kallat festhållarens flickvän hora. så himla pubertalt.

druckit champis (alltså, pommachybriden, inte "champis"=champagne.) på...zarathustra. därefter klappat marsvin och in bed innan tolvslaget. det var typ fyra år sedan. ofattbart.

andats toalettspray. också himla pubertalt. på den festen var det en kille som asgärna ville hångla med mig och jag bara nej och han bara, ja men your loss. ahaha.

plus, såklart, x antal andra tråkiga, misslyckade skitfester som trodde att de skulle bli bra bara för att det var årets sista dag och alla rotat extra i garderoben. fast hur många kan det egentligen vara, hur gammal är jag liksom.
men. iår!
ska vi åka till hans lantställe och typ...bli hämtad på cdg, åka bil fyra timmar, komma fram på kvällen, vakna morgonen därpå, bada badkar, vara nyår hela dagen och jippi jippi. åttatusen flarror champagne, öppen spiseld, älska på nån äcklig gammal filt och bevittna dramat när alla ditbjudna män slåss om camilles hand. typ. kan inte vänta. förstår inte heller hur tiden kan gå så fort. eller hur den kan gå så långsamt.