how many times would I have to say it, how long would it take you to believe me?

han slutade aldrig fråga hur det var. vad det var.
tittade på mig och tog mina händer och försökte skåda in i mitt svarta hål, läsa mig som en bok och förstå vad det var som rörde sig där. inne.
och ingenting stryker mig på fel håll som det.
vad ääääär det?
vad det är?
jag får hålla fast mig i stolen för att inte resa mig upp och gå, utan hejdå.
bita tungan för att inte säga sådant jag ångrar.
men inte ens det är liksom rätt.
det hade säkert varit bättre om jag skrikit på honom att sluta för fan fråga mig hur det är när jag redan sagt att det är bra ditt jävla mongocp.
tro mig.
av med silkesvantarna.
jag är för helvete 22, måste alla tassa runt mig som om jag är gjord av glas?
eller är det så kärlek ser ut?
snälla snälla låt det inte vara en till idiot som inte kan säga bä.
hur är det, hur är det, hur är det?
får stressymptom i hela kroppen.
de höll auktion på houla hoops med hemgjorda konstverk, buden gick till baren som bjöd en runda.
men jag, jag tackade nej till min mojito, det var ändå redan försent.
först när vi gått insåg jag ju att det aldrig är försent, att humör bara är inställning, eller nära nog, och att mitt är min värsta fiende. jämt.
sedan grät jag mot hans axel, långsamma tårar på metron, för att mina goda föresatser, mitt nya liv, det inkluderande livet, den öppna välkomnande varma kim inte märks.
han bara, jag kan inte få dig att berätta saker, men jag kan säga att du kan lita på mig.
jaha.
så jag gick i blindo rue montmartre, tårarna sprutade, alla glodde, jag bara ahhhhh ahhhhhhhhh. vansinneshulkade.
men hur ska han kunna veta vad han gjort med mig, som inte kände mig innan.
som inte vet att jag spelade i samma liga som de tunga aktörerna, de sjukligt hemlighetsfulla, tills jag träffade honom.
tills jag blev träffad av blixten.
det kändes som att få mig själv slängd i ansiktet.
så nu är det bara att rota bland känslorna och hänga ut dem framför honom, guida honom genom mig steg för steg.
så han vet.
förstår.
känner.
vad det är jag känner.
förstår.
vet.