it's the time of the season.

blåsan har reducerats till en cirkel av, antar jag, död hud. svagt röd.
och, det kliar.
gud vilken underdrift, inatt kunde jag inte sova.
till sist är det mer ett tvång än ett faktiskt behov, och jag gned hälen mot madrassen tills han bad mig ligga still och då kved jag på gränsen till det obscena och hur länge ska jag behöva ha det såhär?
ikväll spelar camille och jeff och françois virot på houla oups.
jag ska förstås vara från min absolut bästa sida någonsin.
solsken i blick och allt det där.
idel leenden och normala skratt och having a good time.
fast bara tanken gör mig trött.