I saw it slip away.

går trögt.
funderar istället vagt på romantisk middag, på efterrätt, att vara huslig, pysslig, det här? det bara slängde jag ihop.
det är lustigt hur lite som behövs för att vända allting om, en annorlunda tanke en god natts sömn, något om att släppa taget på rätt sätt, att låta det gå.
jag håller så hårt ibland, min vilja så obändig, tvingar saker i omöjliga riktningar för att allt måste gå att kontrollera, viljekraften styr kroppen upp på tåspetsarna och perfekt överblick. inga överraskningar.
men idag är min kropp mjuk och varm och luddig, jag tänker tumlande kattungar och purrrrpurrrr, doft av varm päls och ett behagligt vibrerande. som inte tar slut.
välvilja. vilja väl. förlåtelse, acceptans och glädje, stilla och stormande på samma gång.
hjärtat känns så stort när det är såhär.
jag tror det gör gott.
att det passar kroppen bättre än svartsynthet och cynism och misstro, ilska. bättre än kontroll.
förstås.
färsk spenat som contorni?
en tomatsoppa?
med ett gott bröd och en god ost och en paj efteråt?
finns det rabarber än?
allt mjukt och runt och mycket kärlek.
jag känner mig hemma, hemma här, hemma i honom och hemma i mig.