30.4.08

I'm a festival, I'm a parade.

jag fryser inifrån.
han är försvunnen någonstans med bilen och igår, och det är det här jag hade - kanske eller inte i bröstet, tänkte jag att jag kan ju inte leva såhär! utropstecken. det går ju faktiskt inte. omöjligt.
vilket obevekligen lämnar mig två alternativ.
eller nej, ett.
gör inte det då.
mais, comment faire?
för, och det är ju kärnan, jag vill ju! vill, vill vill.
om det fortsätter såhär måste jag hugga av fingrarna en efter en.
så kan jag åtminstone inte skriva om det längre.

(nu kom han tillbaks).

Inga kommentarer: