a black television screen.

jag är så trött på att leva i ett språk jag inte behärskar. fullständigt.
där jag inte känner varje skrymsle.
jag finner mig stum, dum, flera gånger om dagen.
som om jag lever utan ord.
utan medel.
jag blir tystare och tystare.
bara eftersom det saknas vägar.
och jag kan ju vara knivskarp, men nu slarvar jag med grammatiken även på engelska eftersom det inte spelar någon roll och det är som att leva utan ett riktigt tal.
så jag talar svenska högt för mig själv, bara för att det är en hållpunkt och tillochmed där glömmer jag ord.
famlar jag.
det deprimerar mig.
tystheten som är ett tvång och inte ett val.

vi var på stranden idag. jag huttrade i en pälsfodrad jacka medans alla bodyboardade.
känner mig så misslyckad. pointless.
har tillochmed skrivit vykort, nivån liksom.
christ.