22.5.08

don't go and blame your knowledge on some fruit you ate.

det är märkligt att vara hemma, hemma. obestämt. utan returbiljett.
att se malmö med ögonen av någon som bor här, igen. tillsvidare.
allt det fula och allt det fina, allt det här som trots allt är mitt.
cyklade genom sorgenfri/st knut och det var så fint, och jag var i folkets park och jag cyklade genom slottsparken och genom drottningparken och jag satt i solnedgången vid havet och skrev brev till honom, medans himlen skiftade från blå till citrongul till rosa till orange. och vågorna kluckade och fiskmåsarna skrek och malmö känns som de bekväma byxorna du tar på dig när du kommer hem.
jag saknar honom, så.
och jag är så trött.

Inga kommentarer: