I'm yours.

okej.
såhär är det:
slut på olidligt velande fram och tillbaks - vill jag, vill han, vad borde jag, jag vill, jag vill inte, vet inte.
sanningen är ju att magen slår en volt av illamående och ledsamhet när jag tänker på ett liv utan honom.
och ibland är det ett slags vertigo, ligger det en lockelse i att leka med den tanken bara för att; känslan av yrsel, rädsla, panik.
en sällsam fascination, tvångstanke.
but the spell is broken. till sist.
nu är jag lätt fast med en tyngd i botten och resolut och kavlar upp ärmarna och, och, och.