you say yeah but this is now and that was then.

och det känns som att jag ikväll måste gå hem med någon som jag egentligen inte alls bryr mig om.
bara för att få det gjort.
för att lägga någonting som bara är mitt mellan mig och honom.
en känsla av någon annan.
inte känna mig så dum.
men magen värker lite av tanken.
jag vill ju bara ha hans händer på min kropp.
och nu måste jag sminka mig och ta på mig snyggaste underkläderna och ha tuggummi och fickspegel i väskan och prata med hopplösa män och jag saknar honom. helvete. så det bränns och värker.
och tanken på andra kroppar och dofter och smaker äcklar mig, deprimerar mig och någonting panikvägrar inuti, vill inte släppa taget, vill att han ska vara den senaste, jämt.
en liten röst som ber mig att inte bli tvingad till någonting.
och jag försöker med att det här är ju för din egen skull, förstår du inte det?
dessutom, vem vet det kanske pirrar sedan, senare, men det känns fan inte som det.
för med vem skulle det vara.