you whispered in my ear and asked me if I was leaving with you or her.

jag är nervös och bara ord hjälper, vilka ord som helst, solen bränner mina axlar och min nacke, det är visst ett hål i ovädershimlen och i paris regnar det som det bara gör längs ekvatorn annars. i tiominutersstötar, vansinnigt.
det är söndag.
för mig säger det allt.
jag hörde grannens nycklar i dörren och trodde, nej, hoppades -att det var han, han som kommit hem för att säga att det inte är någonting. såklart, utropstecken. ingenting, bébé.
to whisk me away, till någon annanstans.
istället tänker jag att jag sitter och väntar på ett besked jag inte vill höra. att jag kanske borde gå innan han kommer.
lämna ingenting efter mig, ta mina väskor och min monumentala trötthet och låta mig uppslukas bland nio miljoner människor.
aldrig se honom igen.
ägna mig åt internetspioneri och casual sex. dricka för mycket.
för jag tvivlar inte på att det skulle krossa mitt hjärta, men ibland, ibland finns det kanske inga alternativ?
nu springer jag visst bara runt runt runt i mitt hamsterhjul.