no, this is how it works -

har fortfarande inte kommit hem.
men inte för att jag inte försökt.
i längden blir det tröttsamt att sova på vem som helsts soffa, med en svällande väska av otvättade och skrynkliga kläder på golvet. bagaget har förövrigt växt så mycket att jag inte är säker på hur jag ska orka få med mig allting hem, på hur det ska få plats. fasan i att behöva packa i plastpåsar! att behöva packa de fantastiska saker jag köpt, i plastpåsar!
och odeladi irriterar mig lite, jag har varit sparsam med detaljerna men efter det misslyckade - hej vad gör du, men viktigast av allt, vad gör du sedan? skickade jag ytterligare ett meddelande - lite ursäktande, lite överslätande, lite så inga konstigheter nu eh? typ - oroa dig inte, I ain't no bunnyboiler. han svarade inte på det heller. oh, hur mycket lättare skulle inte livet bli om män också lärde sig k o m m u n i c e r a. och att svara även på sms som inte innehåller direkta frågor!
och när vi sedan träffades - inga shifty ögon letandes efter en utväg, inga nervösa fötter sökandes efter ett bra ställe att stå. inga mmm i brist på intresse. istället chitchat på tu man hand. var inte det jävligt onödigt? och typ, en avskedskram som liksom...menade det, kom till berlin! gjorde den? eller var det bara jag? är jag en tjej nu? som, eww, tolkar!
för det som irriterar mig, och bara måttligt, är inte att jag gillar odeladi lite och undrar om han kanske, eventuellt, gillar mig lite också, för ärligt, det spelar inte så stor roll. det är de lösa trådarna och oklarheten som får mig att bara...jamen! vad??
det är f's fel, han har fått mig att sky tveksamhet, jag står bara ut med kommunikation snäppet mer civiliserad än me tarzan, you jane nu för tiden. when speaking of blommor och bin, alltså. känslor. kanske måste allt som är komplicerat tas ner till en så basal nivå som möjligt. annars blir ingenting sagt.
det är lördag idag.
jag längtar efter tionde vånigen, jag längtar efter min säng. eller, efter en säng.
har browsat arbetsförmedlingens stockholmsannonser. jag tror att det är det här jag vill.
promenera i helt nya miljöer. på hösten! jobba skriva jobba skriva promenera umgås dansa vara typ kär, fast inte i någon specifik utan mer som a state of mind. gå på stadsmissionen. ni skulle bara se fynden jag gjort. oh la la!
det blir ingen ordning här, men det är så jag rullar, inga strategier, inga planer, bara ett ständigt flöde i realtid, det är lustigt ibland, när huden inte blivit rörd på länge. eller, inte för länge. lagom. hur den skriker efter det och börjar spinna som en katt egentligen helt utan ansträngning. sjunger bara för att fingrar stryker. lustigt.
himlen är visst klarblå, det är nog dags att get dressed and out.