god doesn't always have the best god damn plan, does he?

det blev ingenting arbetat.
vi gick till biblioteket och det var en vacker dag och jag tog av mig min ulltröja under rocken.
lämnade tillbaks filmer. sedan drack vi vin på en uteservering och jag sa - kanske handlar det inte så mycket om kärlek längre.
kanske är det mer någonting att hålla fast vid, för att det är så förvirrande att tänka att jag inte skulle älska.
eftersom jag en gång älskade så mycket.
och det känns omänskligt att sådant försvinner, går över. i förlängningen hopplöst. trolöst. vad ska man tro på då? och tro om nästa kärlek.
jag kämpar för att vara beständigare än så.
för att inte lämna de jag lämnar, helt.
jag tänker att det också är ett mänskligare drag. att vilja hålla kvar människor, värdesätta, finna andra roller, bygga någonting nytt.
att älska. i vilken, any, skepnad den nu kommer.
men mellan oss, vilka mellanting kan finnas?
och det är en riktig fråga, ingeting retoriskt, jag vet inte. kanske kan allt utvecklas ur vadsomhelst?
och det kommer visa sig på onsdag, jag minimerar mitt matintag tills dess. fokuserar oron på någonting annat än monsieur, på hur vi ska hälsa på flygplatsen, på hur det kommer kännas i hans lägenhet, walking up those stairs, att se ramen där det var en polaroid av mig utbytt till en av henne, över vart jag kommer sova. hur jag kommer sova.
men mest tänker jag på hans ansikte, hans händer. om de kommer söka sig till mig. och mitt, mina, vad kommer de göra?