I shall be okay, on medication. drinking wine straight from the bottle.

det blev inga cigaretter, idén som sådan tilltalar mig så, mina rastlösa fingrar, men när det kommer till kritan smakar det ju så förfärligt illa.
tom serverade mig ren rom i en marmeladburk storlek miniscule, sedan gick jag på rödvinet. han frågade camille varför jag gråter över en fransk fotograf som tar bilder qui sont pas terrible när jag kunde vara med en snygg svensk man istället. för att de inte är fransmän, sa simon. är det så enkelt?
tom har lockigt svart hår och startade när han var tio ett fanzine där han skrev om kaurismäki och bergman. ibland undrar jag vad det är som finns i de franska generna. en annan slags nyfikenhet, en stolthet. kultur har en helt annan plats här.
och lördag blev söndag och han sa jag ringer dig vid fyra.
d'accord.
det gjorde han inte. sedan sågs vi ändå.
och han drog fram whiskeyflaskan och två små små glas och vi satt mitt emot varandra på golvet väldigt väldigt nära.
och det var bra. det kändes fint. det regnade och jag pratade lågt och hest och tonlöst som jag gör när jag är rädd att rösten inte bär.
och jag sa jag vet inte. vilken plats jag har för dig. och kanske snörvlade han då. och jag tittade på regnet som var dimma mer än regn under gatlampans orangea sken.
och vi pratade. och talade. och skrattade. och sedan låg vi.
men det var pratet som var det fina, liggandet slöt cirkeln, på dagen ett år sedan vi såg varandra på mechanical.
symmetriskt.
också fint.
intervjun gick bra.
paris har fattats mig.
nu får vi se.