she's been going around business as usual.

jag tvättar, städar och diskar.
när jag kom ner i tvättstugan, i samma ögonblick som jag klev över tröskeln, hörde jag maskinen låsas upp och börja färdigpipa.
sådant gör mig lycklig.
perfekt timing. saker som passar som om de vore måttgjorda. då bubblar mitt hjärta till lite och en känsla av oproportionerlig vällust sprider sig genom mig.
det är lustigt, för jag är på inget sätt någon som jagar perfektion i övrigt. kanske ibland. måttligt.
att tvätta överhuvudtaget. städa. den varma känslan av renlighet. ivern med vilken man dammsuger undan allt man kan hitta. tillochmed det man inte hittar.
och så var det männen ja.
jag orkar inte mer. det ger mig ingen särskild glädje. jag delar ut mitt nummer och visst, ring du. självklart kan vi ses. och det är trevligt då och jag skrattar alldeles säkert men sedan känner jag alltid hej nu går jag hem till mig och du hem till dig och egentligen spelar det ingen större roll om vi ses igen eller inte. och det gör mig olustig. jag har inte tid och plats för det. så jag ångrar att jag redan gett honom mitt nummer. önskar att jag kunde säga att men du, tack för ikväll, det här var verkligen trevligt och du verkar bra men det kommer inte hända mer än såhär. ring mig inte.
så nu slutar jag istället.
och han som gjorde mig glad slutade skriva, vad är det för stil egentligen?