jag känner mig förföljd av en facebookvän, jag vågar knappt logga in längre, det känns som han väntar på mig där, lurandes. det är så märkligt när man smyger runt, på internet, bland sina egna vänner och hoppas på att inte bli sedd genom chatverktyget. alltså, skyndar sig att uppdatera sig om sina vänners förehavanden för att slippa stänga ner hans hej, hur är det, vad gör du, vill du hänga? en gång till. hur många gånger orkar man förövrigt göra obesvarade närmanden?
såhär går det när man försöker vara utåtriktad och säga ja istället för nej till saker. plötsligt har man freaks som kommer till ens jobb för att spionera och andra som lurpassar på internet. så missanpassat. och ingen fattar vinken.
25.11.08
hey what does it mean to live in this world when we're all so very crazy
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag kanner igen mig i precis allt haha! Men jag vet inte heller vad man ska gñra och de blir ju bara desperatare fñr varje vag sliring man fñrsñker sig pà for att undvika att svara nej
flickan med tandstickorna gjorde alltid att jag lag och grat i mitt flickrum jag med, men varje saga hade ju sitt syfte, i sin tid. Inte darmed sagt att det var gott forstas.
sugig svenska sorry
verkligen. ingenting verkar få dem att gå igång så som undflyende beteende. borde byta taktik. men alltså, flickan med stickorna? jag förstår inte...
Skicka en kommentar