ni vet, man gör någonting man vet är dumt, men man gör det ändå. kanske för att man inte kan låta bli, men inte ens nödvändigtvis därför, kanske av tristess, för att känna att man lever, för att skaka om saker och ting, kanske för att det ligger en viss lockelse i att sätta sig själv i klistret. och mer än så, klistra in sig själv i klistret, gnugga sig i det, håret en enda klibbig tova och stickig doft.
jag gjorde det. igår. synnerligen onödigt.
1.12.08
måndag hela veckan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Man behöver det säkert på nåt sätt. Skaka om som du säger även fast det inte känns så konstruktivt så kanske man inombords vet att nåt m å s t e ske för att nåt annat ska kunna gå framåt.
Skicka en kommentar