long time osv.
ska jag sammanfatta?
vad som hänt, vad jag gjort. hur vädret varit. hur det känns. hur det känts.
det är så mycket, så många ord, så lite tid, så rastlösa fingrar. så ointressant att blicka bakåt och att redogöra för vad som redan varit när det finns nytt och annat som väntar på att hända.
men j. jag släpper honom närmre mig, eller om det är han som tar sig friheter, klistrar sig till mig och jag som inte har någonting emot det. låter honom. och om det allra först var omvälvande och mitt hjärta bankade när jag smög mig genom hans trappuppgång för att lämna en julgransstjärna utanför dörren i hemlighet landade jag sedan och tänkte, vad, rebound? tills jag nu vågar släppa monsieur (om honom har jag mer, slutgiltiga saker att säga en annan dag), kan ta j till mig som han förtjänar att bli tagen. och han platsar där. bröst mot rygg så att vi blir våta av svett. och jag skrattar förtjust åt hans nördighet, som också är min nördighet, och hans leverfläckar är ett hemligt mönster och jag, jag blir mjukare och bekvämare och sover så gott i hans säng.
nu är det 2009. nya dagar. nytt liv. jag fyller 23 på söndag och äntligen känns det som om jag vågar, vill och kan bli vuxen.