11.2.07

dreamt one thousand basketball courts, nothing holier than sports.

jag blir sjukare och sjukare.
ibland är det bäst att bara hålla tyst, om man ändå inte har något trevligt att säga.
så berättade bara storyn om malaysiskan som kom vilse i 25 år.
det gör ont på alla ställen som kan göra ont. eller ljuger jag nu? dåligt är iallafall dåligt, let's leave it at that.
såg departed, vilket påminde mig om att jag har en crush på tony leung.
oh god!
han är ett lika stort asshole som mcdreamy, men boy om inte mina knän viker sig under mig. heet. och fullständigt otillgänglig och odräglig. ömsom all fun and games och sedan, inget. zip. zero. rien.
hur han tillintetgör zhang ziyi i 2046 får mina nackhår att resa sig. varje gång. och när han tar henne vitnar mina knogar. men det kan ju också vara för att hon är så orättvist vacker.
varför är det så? mcdreamys och så vänder man andra kinden till?
vi vill ju inte vara lyckliga.
vi vill bara ha hot sex med någon som när han, eller för alldel, hon är klar bara säger tack och hej.
tills eventuellt nästa gång.
och är så oförskämt, outhärdligt snygga att inälvorna vänder sig själva i längtan.
ahh.
och så vet man, att det är heartbrake som stelfrusit honom. tusen nålar och det är något perverst över hur oförnekbart sexigt det är med någon som älskat så mycket att det inte finns något kvar. någonsin igen.
jag känner mig som flugan mot flamman, inte ens i tjejers eviga förhoppning om att förändra, utan bara låta vara.
att jag ens vågar säga så betyder naturligtvis att jag är en idiot.
se på zhang. med hennes män och sina delikata drag och en miljard i horpengar under sängen. som av desperation i slutändan ville betala mannen hon älskade att ligga med henne.
förnedringen generar mig och siktar samtidigt in sig på tårkanalerna.
åh tony.
kanske är det bäst om man inte ligger med människor man inte älskar.
eller tvärtom.
det är nog en fråga om vart man vill sluta. hurdan man vill sluta som.
men poängen är ju fortfarande att han träffar mig som en ilning längs ryggraden.
igår hade jag dianne och min korta korta trikåklänning med bar rygg. inte för att någon såg det, för sedan fick jag ont i magen och åkte hem. och vaknade imorse utan att kunna prata. festligt!

Inga kommentarer: