can't take my eyes off of you.

ibland tänker jag på de tjejer som älskar killar som inte bryr sig. egentligen.
på tjejer som ligger vakna när han sover. som gråter. som uppoffrar sig själva. som vrider sig in och ut för att vara till lags, för att vara älskvärda, för att inte verka klängiga, som lägger band på sig för att han bett om det. som gör allt och ännu mer. gör sig tillängliga.
när sanningen är att han inte är that into you.
att han inte tänker två sekunder extra. och att du borde förstått det, för länge sedan.
vilket är så lätt att se från utsidan men i dig kämpar varje partikel i din kropp för att hålla dig i låtsad ovetskap. så att allting kan fortsätta. så du slipper göra något. slipper säga något.
"så illa är det faktiskt inte, jag fattar väl att han vill träffa sina kompisar", "han sa inte att det var säkert att han skulle dyka upp", eller klassikern "han vill inte ha ett förhållande just nu." nähä.
överallt och hela tiden ursäktar fjantiga tjejer bullshit manners för att de tror att han kanske kanske kommer älska dem då.
de gör sina behov mindre, ursäktar saker som varit viktiga, tullar på sin integritet, sin värdighet.
en kompis har precis tagit över en annan kvinnas pojkvän och allt hon hade att säga om saken var att "han mår så dåligt nu, du borde lämna honom ifred". men vem var otrogen mot vem? vem i den ekvationen har rätt att må dåligt, att vara arg och besviken och rasande?
är det konstigt att världen inte tar kvinnor på allvar när de inte ens gör det själva. när vi inte ens kan lyfta ett finger och säga okej, nu räcker det. när vi inte vågar tro att vi har rätt, att vi har rättigheter.
jag blir så arg att det känns som om mina naglar är klor och att jag måste rivas och slåss.
för det är inte som om inte jag gått i samma jävla fälla, som om inte alla har det, och fine, en gång är ingen gång men när man inte lär sig, när man rusar som en idiot rakt in i nästa kille som lika gärna kunde haft en personlig assistent med perks, och blir himlastormande förälskad och inte stannar för att reflektera över vad som händer. så är det ett så gigantiskt steg bakåt och som att dömma sig själv till evig olycka, som att avsäga sig rätten till att leva ett jämnlikt liv.
ibland vill jag bara kräkas och vända mänskligheten ryggen, för helvete, har ni ingen självbevarelsedrift? har ni fittor i hjärna eller vad?
för man vet, från första sekunden, vart det leder, hur det kommer sluta, man vet allt om tårarna man kommer spilla så kom inte och säg någonting halvhjärtat om att jag är ju så kär och egentligen, innerst inne, känner han likadant.
älska någon som älskar dig. var lyckliga. end of story.