we were swallowing panic in the face of its force.

en till sak, när jag ändå spyr min galla.
den senaste tiden har jag lagt ut lite gamla garderobsspöken och annat till försäljning. (kimsklader.blogspot.com)
med jämna mellanrum droppar det in ett mail där det står att läsa ungefär "hej jag såg lite grejer på din blogg som jag är intresserad av. har du det och det och det kvar?"
visst, svarar jag, kanske bifogar jag lite mått etc beroende på hur välvillig jag känner mig just den dagen.
sedan...ingenting.
det får mig att vilja slita mitt hår.
people, var är era manners?
är det du eller jag som skickat ett jävla mail och velat köpa någonting?
ändrar ni er för att det finns kvar?
och de som svarar vill att jag ska åka till helsingborg för att leverera skiten. ärligt. helsingborg.
står mållös inför folks cp-ighet. för deras hor och fitt och kuk fasoner.
christ.
okej. det var det. hejdå.