feeling very guilty breaking the bread.

men ursäkta mig asmycket då för att mitt inombords gråter som spädgrisar för att jag sitter här och min äckliga pojkvän sitter på möllan med sina kompisar och dricker öl, blä, och det är fredag och jag ska sova i falsterbo och mitt hår ser ut som toalettpapper och han inte ens frågade om hur det hade gått!!! om det var fint!
ibland hatar jag att vara tjej.
tillexempel när man ska sporta och brösten bara skump skump skump fast man har a kupa (okej, b) och när man måste känna sig äckligare än uteliggare bara för att kroppen tror man vill ha barn och när andra tjejer är smalare och snyggare och killar bara höhöar sig till högre betalt och bättre jobb.
men mest hatar jag att vara tjej de gånger det känns som om jag är genetiskt programerad att bli arg och besviken på min pojkvän.
jag vill inte ha någon som i vadå, solidaritet, drar omkring hemma för att jag, hahaha, jobbar.
eller bli sur för att han glömmer fråga om mitt jävla hår.
men nu vrider en kniv runt sig själv i mitt bröst och jag känner för att inte, känn på den du, svara i telefon senare!!
gud. the insanity!