you're so cute when you're sedated, dear.

okej. jaha.
nu när jag har tänkt lite mer på saken, och tittat mig i speglar och inte skyltfönsterglas, vet jag inte om det är så jävla snyggt.
om jag är så jävla snygg.
om den här korta fluffiga luggen inte får mig att bli rätt lik den där töntiga killen i din klass på lågstadiet som var med i mulle. mulle.
jag ser ut som mulle.
nu behöver jag bara skogsgröna kläder, en röd sjal och en ryggsäck gjord av näver. nä, läder.
och så måste jag lära mig vissla, knuta knopar, skilja söder från norr, göra eld, överleva på kåda, barr och insekter, bygga kåtor och spinna lakan av mossa, kunna prata med djur och värma mig med deras spillning så är jag good to go.
flytta ut i bokskogen.
aldrig bli sedd, ever again.
sitta naken i bäcken och lura pojkar att försöka antasta mig.
bryta deras ben som torra kvistar. knipps knapps.
men, yeah right, med den här frillan.
jag har blivit pandoras ask, förstenar folk med min fulhet.
ahh.
fulhet.
vilket grymt öde.
allt jag ville ha var en lång förförisk lugg att sakta, med handen eller ännu hellre, med insidan av handleden, absolut inte fingrarna!!! borsta från ögonen.
inte som nu.
nu är den där den är.
på åttiotalet, i dallas.
inte alls i paris. inte alls charlotte gainsbourg.
fanfanfan.
vill brandbomba mig själv.
vill spola håret i toaletten.
mobba det.
tillsist kommer det inte våga gå ut, bara gömmer sig i garderoben som ett annat freak.
sitter där inne och trycker och växer och växer.
först då är jag nöjd!
(dessutom har jag ätit lunch idag. blir jag fet nu???)