how can we wear our smiles with our mouths wired shut?

jag har vilat upp mig i falsterbo.
levt badliv, lyxliv, sommarliv.
fast det blir inte riktigt så.
istället är rummet så varmt att jag inte kan sova, tills bröderna väcker huset klockan sex och det finns ingenting annat att göra än kapitulera, vakna, gå upp.
se ice age igen och be om att få kunna blunda bara lite. istället gunga en bror i knäet tills han knockar bakhuvudet mot ens ansikte.
smörja in sig med mygga en gång i timmen och gråtfärdigt konstatera att krypen är immuna, om det ens någonsin fungerat.
gå till stranden, trängas med äckliga icke-falsterbo-bor som bara pratar om hur fiiin sanden är.
ta visserligen underbara dopp men oroa sig för kolibakterierapporterna i tidningen. hur mycket bajs har jag i munnen nu?
bli bränd på ryggen. bli bränd på vaderna.
längta efter daniel och att få ligga bredvid honom istället för ensam i mitt gamla flickrum.
sova oroligt och vakna igen för att svante gråter genom papperstunna väggar. vakna för att myggor surrar i öronen och kan fortsätta göra så i skydd av mörkret. få tio myggbett bara på högerbenet. klia och klia.
när jag kommer hem från falsterbo är jag alltid tröttare än när jag kom.
men det gör tydligen ingenting, för jag åker likt förbannat tillbaks. förstås.
ah.